Färger!
Svara
Läsartext: “Den ljusa sidan”
Är lite nere men ser framemot den här dagen och vad den har att erbjuda, ska åka och hälsa på min familj
Ja, trots efter ett bråk igår så ser jag fram emot den här dagen, för jag har valt det, jag har idag valt att jag ska se livet från den ljusa sidan och inte från den mörka sidan, jag har valt att gå ut i det vackra vädret och njuta av livet.
Våra dagar är räknade, vilken dag som helst kan det ta slut och jag minnas mitt liv som ett långt och roligt liv, inte som ett deprimerande och sorgligt liv.
Past
Känner ni att ni förändrats över tid? En läsartext berättar om hur det är att gå tillbaka till något negativt, men också att i den stunden inse att man förändrats till något bättre.
Jag gjorde ett misstag, jag gick tillbaka i det förflutna och blev en person som jag inte vill vara.
Efter en jobbig period, har jag bestämt mig för att jag aldrig vill gå tillbaka i dem fotstegen igen, jag tänker kämpa, jag tänker kämpa för att må bra inombords, jag tänker kämpa för att bli en bättre människa idag än den jag var igår.
The rest of my life the best of my life
Ännu en läsartext! Oi på tjejkraft älskar att få in läsartexter och alla får lov att skriva! Här har vi fått in en läsartext som vi lägger upp anonymt, men är skriven av en tjej som tittar till baka på sitt liv, precis så som många av oss som läser detta inlägg, och tänker att det inte har varit perfekt- men hon har kraften att gå vidare ändå!
Ja, jag har inget bra förflutet, jag har ett förflutet fylld av dåliga vanor, många nätter då jag har gråtit mig själv till sömns, gråtit över idioter, om jag hade möjligheten att pratat med mig själv då hade jag sagt att livet är kort och det gäller att njuta utav livet, sov inte bort livet, ha så kul som det bara går.
Men jag kan inte göra något åt det nu, jag använder i stället citatet: Im gonna make the rest of my life the best of my life.
Om du vill skriva en text och ha upp den på bloggen, maila [email protected] så får du mer information! Lätt som en plätt!
Google Street Wiew- att se det man tittar på
för ett år sedan eller så fick jag DENNA sidan rekommenderad för mig. Jon Rafman är konstnär och har i sitt projekt 9 Eyes samlat bilder från Googles Street Wiew tjänst, och valt ut olika bilder till ett stort konstprojekt.
Genom länken kan ni se alla bilder som är en del av projektet- alla tagna från verkligheten. Här kan man se fångar som rymt från fängelset, bergstoppar i vintersol, skogsbränder och platser ni inte trodde fanns! Kolla gärna- men varning- det kan bli lite läskigt ibland 
Det jag tänker på när jag ser bilderna är hur mycket ett ögonblick säger om en plats, men också om hur man ser konst vart man än är påväg- det kanske bara handlar om att faktiskt öppna ögonen och se, istället för att bara titta.
Läsartext: “En gåva”
Har ni erfarenhet av att gå i en särklass eller på en särskola? Hur känner ni i så fall att ni har blivit bemötta när ni berättat det? Och vad tänker/tänkte ni på när ni pluggade där? En av våra läsare har skickat in en text om hur hon kände- och här finns underbar pepp att hitta!
Det är möjligt att leva ett bra liv trots att man har gått i särskolan, om någon hade sagt det till mig för fyra år sedan hade jag aldrig trott på dem, men många av lärarna i särskolan fick mig att känna att jag kan vara lycklig och ha ett bra liv om jag bara vill.
Ja, många gånger har det hänt att jag har sagt att jag önskade att jag inte hade gått i särskolan men om inte jag hade gått i särskolan då hade jag inte samma glöd i livet, jag hade kanske inte jobbat samma hårt för att nå mina mål som jag gör idag.
Så därför är jag oerhört tacksam över att jag fick gå i särskolan.
Bilden är tagen från DENNA bloggen
Filmnördar?
Hej alla filmnördar där ute! Visste ni att taggen “Filmtips” är en av våra mest lästa här på tjejkraft? Hos oss kan ni läsa tips från allt mellan högt och lågt, men om ni också är sugna på lite underbar fanart rekommenderar jag er att kolla på bloggen Great Showdowns som med vattenfärg och penna skildrar några av filmhistoriens coolaste karaktärer- sen älskar ju jag att gissa vilka filmer det handlar om!
American Apparel
Klädföretaget American Apparel, ni vet. De sysslar ju en del med reklam, ni vet. Och de är inte så himla bra på det, ni vet.
Jag brukade tänka på American Apparel som ett ganska hyggligt klädföretag, vilket visar på hur totalt rubbad jag är när det kommer till jämställdhetstänkande. Jag brukade tänka “Amen kolla, den där snygga tjejen som ligger med benen upp i vädret, hon är ju av en ganska normal kroppsstorlek. Fan vad coolt!” Istället för att tanka “Den där snygga tjejen, varför ligger hon med benen upp i vädret för? Och varför har hon inga trosor på sig? Fan vad sexistiskt!”
HÄR och HÄR är två blogginlägg som handlar om American Apparels reklam.
En människas karaktär
“Character, like a photograph, develops in darkness”
- Yousuf Karsh
Enkelt översatt betyder det att precis som ett fotografi så framkallas en människas karaktär i mörker. Jag tänkte att detta kanske inte var så peppigt- ni vet- man kan ju tolka det som att destruktivitet på något sätt leder framåt. Definierar er- och det är ju absolut inte en sund livssyn!
Men sen tänkte jag- detta citatet hjälpte mig. Detta citatet gav mig lite hopp när jag såg det. Om att det mörkret som inte är självvalt- det mörkret som bara var där när man (jag) var yngre- det hjälper mig! Mörker är en del av livet. Och där det är som allra mörkast, det är där man ibland lär sig mest om sig själv
33 Anledningar
Har sett länken 33 anledningar? Det är en lista över varför vi behöver feminism i samhället. Bland annat tar skribenten upp ämnen som sexistisk reklam, våldtäktsdomar och näthat.
Men jag håller inte riktigt med. Jag känner att jag inte riktigt kan stå för den länken, som så många av mina vänner delat på facebook? Varför? För att det inte riktigt är så enkelt. Jag tycker feminism är coolt. Stencoolt till och med. Men länken trettiotre anledningar är inte den feminism som jag är född och uppvuxen med.
För att feminism är tron på alla människors lika värde. Alla människors rätt att säga, tycka, tänka och ha samma rättsskydd. Men det är också att inse att det inte bara är män med twitterkonton som skapar förtryck. Att det inte är Bingo Rimèr som ensam upprätthåller bilden av hur en kvinna ska se ut och bete sig. Att kvinnoförtryck inte bara är mäns förtryck av kvinnor, utan även kvinnors förtryck av sig själva (och varandra). Att säga att abortmostånd är anti-feministisk är enligt mig både att förenkla och att blunda för vad anti-feminism faktiskt är, precis som att hip hop videos som visar lättklädda kvinnor inte är mitt största hot och att “skvallertidningar” som sätter rubriker om kändisars BMI inte är anledningen till att många kvinnor känner sig otillräckliga. Det som faktiskt får tjejer att se på sig själva och försöka beräkna sitt värde är samma kraft som gör att jag drivs till tidningshyllan för att köpa skiten med BMI rubriken. Tidningen är i den stunden inte mer kvinnohatande än vad jag är.
Det jag menar är inte att detta är en fråga om mäns eller kvinnors skuld, utan om människor och samhällens skuld. Feminism är någonting jag ser bekämpas varje dag, men inte med NRA i spetsen, inte av “Surprise buttsex” kommentarer och inte av bara av Dolce & Gabbana. Feminism är betydligt mer än så- och “skurkarna” är inte bara twitter, anonyma hat-mailare eller modellscouter. Och när jag läser listan ser jag en enda anledning till varför vi behöver feminism: för att samhället ska sluta skylla ifrån sig.
Men vad tycker ni? Har ni läst listan och vad tycker ni i så fall om den? Vad är bra, och vad känner ni igen?
Sommarläsning?
Gillar ni böcker? På tjejkraft kan ni hitta allt från Bokrecensioner, texter om böcker och underbara tips!
Ett bra sätt att få in lässtämningen är att kolla på denna fantastiska bloggen, Awsome People Reading 
Boktips- Den hemlighetsfulla trädgården
För ett tag sedan slog jag ett öga på DENNA listan. Jag tänkte att jag skulle behöva läsa mer kvinnlig litteratur av kvinnliga författare. Hursomhellst tittade jag på listan, den bästa feministiska moderna litteraturen, och insåg att – Hey – flera av dessa böckerna har jag ju faktiskt läst, så här kommer lite sommarläsningstips.
Jag: Tjena Mary, vad håller du på med?
Mary: inget särskillt…
Jag: Får jag hänga på?
Mary: Nej.
Jag: Amen snälla chyyyyssta
Mary sparkar mig på smalbenet och springer iväg. Lerig och dann.
Så skulle det vara om jag var med i boken Den hemlighetsfulla trädgården.
Föst och främst: Den hemlighetsfulla trädgården är en barnbok. Reta mig inte. Men faktum är att det är en av de absolut bästa barnböckerna enligt mig. Jag läste den när jag var femton, och den påverkade mig otroligt starkt. Jag har läst den flera gånger sedan dess. Och filmen ger mig fortfarande rysningar av välbehag. Man kan absolut läsa den i vilken ålder som helst!
Ni vet den där bilden man har av att tjejer – speciellt rika tjejer – är lite… ska vi kalla det, hunsade. Lite mähäiga som min mamma skulle sagt. Den där gammalmodiga bilden av att tjejer som blivit omhändertagna hela sitt liv inte riktigt duger till nått. Den hemlighetsfulla trädgården visar att det inte är så. Huvudpersonen Mary är tio år, bortskämd som en hundvalp, sur som en citron och fullkomligt jävla stencool. Jag tror jag gillar henne för att hon, speciellt i början av boken, är så förbannad på allt och alla att man bara måste gilla henne. Speciellt om man, precis som jag och Mary, var ett sånt där argt barn som inte syns så ofta i böcker eller på film.
Så trots att boken är skriven för hundra år sedan så är den väldigt lätt att läsa, den berör många ämnen som många kan känna igen sig i: isoleringen när Mary kommer till en gammal herrgård ute på landsbygden och har svårt att få vänner. Ensamheten Mary känner när hennes föräldrar dör precis i början av boken och ilskan som kommer av att ingen tror på en. Att man är för liten för att klara någonting själv. Tror dom.
Kolla gärna in filmtrailern:
Fantasi är viktigare än logik!
Det är minnena som räknas
Hur tänker ni på ert liv? Hur tänker ni på hur ni kommer tänka på ert liv i framtiden? Tiden som varit- tiden som är. Linda har reflekterat över detta lite komplicerade ämnet:
Ibland kan jag tänka att jag inte har gjort någonting här i livet. Jag kan tänka att jag är snart 25 och jag har inte upplevt något och det finns inget spännande med mitt liv.
Sedan tänker jag att jag faktiskt har en massa saker i bagaget, sådant som jag inte ens kunde tänka mig när jag var typ 15 och drömde om framtiden, för det är både små och stora saker:
Jag kommer att kunna berätta för mina barn om när jag var 24 och bodde ihop med en helt främmande tjej som jag hittade på blocket. Jag kommer att kunna berätta att jag har pluggat i England. Jag kommer att kunna berätta att jag har och min bästa vän brukade skjutsa varandra i kundvagn ute i förortens ödemarker på kvällarna. Jag kommer att kunna berätta att jag väldigt spontant bokade en resa till Tokyo för att hälsa på en kille som jag trodde var min själsfrände. Jag kommer att kunna berätta om att jag startade ett innebandylag med mina vänner. Jag kommer att kunna berätta om när jag var 17 och väldigt akut fick spela en av de tre vise männen i ett julspel som en kompis anordnade.
Det finns massor av saker jag har hunnit med att göra, även om jag inte har gått en bartenderkurs på Aiya Napa eller backpackat genom Sydostasien.
Det är småsakerna, minnena, som räknas.
“She comes in colors everywhere”
I ett musikkrig med en kille fick jag den här låten skickad till mig. I fyra minuter kändes det som att han bodde i min själ och jag bodde i hans.
Sport och ätstörningar
Sport och ätstörningar, det är inte alltid de hör ihop- men ibland gör de faktiskt det. Jag läste DEN HÄR underbara artikeln som Matilda mailat till mig för ganska länge sedan. Jag läste den, och det gjorde lite ont i mig.
Jonathan Hedström har spelat hockey sedan han var tonåring, efter att ha spelat för flera svenska lag har han under de senaste åren även gått över till internationella tävlingar. NHL, och i Ryssland. Men han berättar även öppet om andra resor. Resan fram och tillbaka till helvetet. Ätstörningarna som kom med viktras och stenhårda rutiner.
“Det har visat sig att tio procent av dagens elitidrottare lider av ätstörningar, enligt Riksidrottsförbundet. Studier inom ätstörningar bland ishockeyspelare visar att det inte är något vanligt problem, men att det förekommer. Att minska kaloriintaget kan resultera i minskad uthållighet, styrka, hastighet och försämra förmågan att koncentrera sig” Står det i artikeln, och jag tänker att jag nog inte är den enda som inte kände till detta alls!
Men för Jonathan slutade det bra, även om vägen tillbaka var kantad utav både fysiska sjukdomar och psykologbesök. Men någonting som märks när man läser texten är det som är allra läskigast: under tiden han hade problem med mat, insåg han inte att det var ett problem.
Vad tycker ni? Tävlar ni någon idrott, och märker ni av det Jonathan pratar om? Och om ni elitidrottar- finns det några bra känslor ni får av att sporta och tävla? Berätta gärna!
Vad är lycka?
Funderar ni kring detta? Är ni lyckliga eller olyckliga? Amanda har skrivit en text om vad som hände henne häromdagen…
“Jag håller inte riktigt med” sa jag. Jag var skeptisk. Min vän tillika rumskamrat hade precis berättat att han tror att vi är på jorden för att göra fel. “Allting går fel i livet” sa han. “Vi är här för att lära oss acceptera det, och vara lyckliga ändå”.
Jag trodde alltså inte på den observationen. Allt går inte fel, vissa saker går otroligt rätt. Däremot tror jag att saker måste gå fel för att man ska bli lycklig. Jag menar- jag tror tillochmed att man måste vara olycklig för att vara lycklig.
“Men vaffan Amanda” Sa han och såg mig i ögonen. “Du har ju inte förstått. Du är inte din hjärna. Hjärnan är som vilket organ som hellst- som njuren, som hjärtat som levern. Det är först när man förstår att hjärnan inte är allt, att den måste fungera på vissa specifika sätt för att fylla sin funktion, det är först när man förstår det som man kan bli lycklig”.
Jag vet inte om ni tänker mycket på lycka. Det gör inte jag, jag mer upplever den. Ibland är jag lycklig och ibland är jag inte det. Men det han sa, trots att det lät så enkelt, gick rankt in i mig. Jag tror på det. Med ens blev allt så självklart. Min hjärna- den som kommer ihåg alla gånger jag blivit sårad, den som är självkritisk och den som gör mig rädd- den fyller sin funktion. Men tänk om jag skulle inse att jag är mer än så? Tänk om jag hade kunnat acceptera att min hjärna är ett organ och se bortom det? Att tänka- “Ja, min hjärna får mig att tänka negativt, för att den är ett organ och är van vid att jag tänker negativa tankar. Det är lättare att tänka negativt än positivt. Det finns en överlevnadspoäng i att tro att jag inte kan göra detta. ” Och sedan se mig om och tänka “Men jag, tycker jag verkligen att detta är en negativ situation? Har inte jag det asgött ändå?”
Låter det krångligt? Ja, det är det kanske. Men jag vill veta vad ni tänker- är ni lyckliga? Tänker ni på lycka? Och i så fall- vad gör ni för att känna lycka?
Brev till mig själv- från Marielle
Vår nya gästbloggare Marielle har skrivit ett brev till sitt yngre jag. Ett brev med förhoppningar om att ens unga, till viss del ovetande, själv ska inse att det blir bättre. Att se att man förtjänar lycka. Läs!
Hej käraste jag!
Du tittar ner på dej själv, du har så mycket fördomar om dej själv, du känner skuld och skam.
sluta med de, du är värd mer än så. De kanske känns som om ingen förstår, du tror du är ensam o då skäms man.
Men där har du fel, så sluta känna dej så stel!
Du gråter dej till sömns varje kväll, o vill alltid ge någon en fet smäll.
Men du är egentligen någon helt annan..
Du går med strömmen, jag vet dom kan vara starka.
Men jag vet att du är starkare än så!
Du är vacker precis som du är, så du behöver inte gömma dej. Nej du kan nu visa vem du egentligen é.
Du tittar jämt på andra o önskar du va nån helt annan.
En annan med en hel kropp..
Jag vill förklara för dej att du faktiskt inte är ensam i din situation, trots att du ändå har suttit på instution. Den tiden är nu över, du kan nu lämna den rädslan.
Så tänk inte mer på de, du skapar bara mer sår.. som svider som du redan förstår.
Jag vet att du KAN om du VILL!
glöm bort alla små problem du ska inte grotta in dej i de.
Kämpa o hoppas, jag vet att du orkar.
Styrkekramar / Mig själv..
Är ni intresserade av att läsa fler brev? HÄR hittar ni brev från hela redaktionen, och flera läsare!
Mia Skäringer om lyckofasaden:
Såg ni DEN HÄR underbara artikeln Mia Skäringer skrev i Expressen? Nu menar jag inte att den är underbar på det där dela-på-facebook sättet. Den är UNDERBAR. Det hon skriver önskar jag att jag hade kommit på.
“Och på min blogg fick jag flera gånger frågan varför jag inte skrattar oftare och större, varför jag aldrig verkar vara glad. Ursäkta mig men jag är inte kroniskt lycklig. Jag är liksom känslor som kommer och går. Stora. Små. Rädda. Modiga. Svaga. Starka. Kåta. Vilda. Ömma. Ibland lyckliga.” Så skriver hon, och jag tror att det är fler än jag som kan känna igen sig.
Att man känner att man måste svara att man mår bra så fort någon frågar. Att det inte passar sig att svara ärligt. Att det finns en oförståelse för att alla inte mår skitbra hela tiden. Och leder inte det till något dåligt? Att skratta, le och vara jättelyckad är bra- men vi ska aldrig behöva sura i hemlighet och hålla inne verkligheten när någon ser oss i ögonen och frågar “Hur är det egentligen?”.
Ett videotips:
Tänk dig en värld där homosexualitet är det normala och heterosexualitet är det underliga, obehagliga och förbjudna. Den här kortfilmen är fantastiskt bra och tar inte bara upp sexualitet utan belyser även problemet med mobbing: