Sara delar här med sig av sina tankar kring att gilla någon man aldrig har träffat.
Kan man tycka om någon man aldrig träffat? Det tror jag att man kan. Jag tycker nämligen om Astrid Lindgren. Hon är inte min idol, det känns som fel uttryck. Kanske är hon en förebild, men mest en härlig gumma som jag tycker om. Även om jag inte träffat henne. Det har inte behövts. Som barn somnade jag till hennes röst som läste sagor ur bandspelaren. Både rösten och sagorna ingav trygghet. Hon hade ”ett förbund” med alla barn, och i det förbundet fick jag vara med. Som vuxen har jag lärt mig mer om både henne och hennes sagor, men jag kommer aldrig så nära henne som under kvällarna med högläsning ur Pippi eller Emil. För några dagar sedan skickade mamma hennes sommarprat från 1993. Jag lyssnade med välbehag på den kända rösten och kände att Astrid Lindgren tycker jag om. Programmet kan man höra HÄR!
Åh, jag känner igen mig så mycket i din text!! Känner precis samma sak. <3
Förbund med oss barn! Det är en bra beskrivning! Mina barn ska bara få Astrid och inga andra barnprogram. Läste ett inlägg hos Lady Dahmer som handlade om Disney och vad det sänder ut för signaler. Läs här: http://ladydahmer.se/2011/february/utkast-feb-24-2011.html