Den stora rastlösheten

Här kommer en text av en tjej som föredrar att vara anonym, och visst kan man känna igen sig i det hon beskriver? Eller vad känner du?

Jag lider av en åkomma som i folkmun kallas kronisk rastlöshet. Den är inte farlig, men kan emellanåt vara lite obehaglig. Intensiteten av åkomman varierar från lättare anfall som att sitta och vifta på tårna under ett möte till svårare episoder då rastlösheten inkräktar på sömnen.

Den här rastlösheten är särskilt vanlig för ambitiösa människor eftersom den är ett resultat av ett sinne som hela tiden vill vara sysselsatt. Människor som lider av Den Stora Rastlösheten kan ibland vara smått bipolära i sin vardag genom att ömsom planera in alldeles för många saker på sin fritid och ömsom åtrå långa helgdagar framför TV:n då hjärnan får stå i stand-by några timmar.

Rastlösa människor har inga problem med att vara produktiva, bortsett från att de ständigt upplever känslan av att inte vara tillräckligt produktiva. När de får arbeta, lära sig eller skapa är de överlyckliga och outtröttliga. Men när arbetet, lärandet eller skapandet är slut för dagen infinner sig en olustig känsla i magtrakterna och den rastlösa börjar leta efter andra sysselsättningar.

Människor som lider av Den Stora Rastlösheten vill oerhört mycket med sitt liv, så mycket att det stundom känns överväldigande för individen. Den rastlösa kan ha svårt att somna om kvällarna därför att tankarna på nya uppdrag, planer och drömmar snurrar runt i huvudet med en brutal centrifugalkraft. Därför är det naturligt för den rastlösa människan att slutligen sätta sig vid skrivbordet klockan tre på morgonen och göra upp en hushållsbudget för nästkommande månad.

Den Stora Rastlösheten kan bottna i stress, ångest eller dålig självkänsla.

Men den kan också bottna i ambitioner, kreativitet och självförtroende. Därför är det farligt att fördöma denna åkomma som någonting negativt. Den är ofta ett uttryck för en fantastisk styrka som finns inuti individen och är ingenting att skämmas över. Det viktiga är att försöka samla den här kraften och göra någonting positivt av den och samtidigt lära sig hantera rastlösheten innan de svårare anfallen kommer.

Mitt tips för att besegra rastlösheten är att trötta ut mig själv fysiskt genom att träna. Det är också bra att försöka lära sig att vara mer närvarande i nuet, något man kan göra genom t ex andningsövningar.

Har ni några tips för att övervinna rastlösheten på lång sikt?

En reaktion på “Den stora rastlösheten

  1. Jättebra skrivet! Det du skriver är väldigt sant. Att vilja mycket, att aktivera sig, är inte dåligt i sig. Men för att orka brinna i längden måste man också “släcka” elden för en stund. Att vara närvarande i nuet är väldigt bra. Själv delar jag ofta upp tillvaron i “på” eller “av”. När jag är “på”, då kan jag producera massor och göra saker utifrån min inspiration. Men när jag är “av”, då övar jag på att vara just det. Då får jag inte börja gräva i lådor efter inspiration, utan då måste jag sitta och bara vara oproduktiv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>