Jag äter inte kanelbullar. Inte heller wienerbröd, pizza eller ens ostmackor. Däremot äter jag riskakor och frukt. Inte för att jag är rädd för att gå upp i vikt eller för att jag vill missunna mig själv att äta något gott. Nej, jag äter inte ovanstående för att jag inte kan – jag är allergisk mot vete och mjölkprotein.
Att skriva om allergi i samband med vårt ätstörningstema är kanske fel men det finns faktiskt vissa likheter mellan en ätstörning och en ät-störning. Båda drabbade kollar maniskt igenom innehållsförteckningar. Den ene i jakt på kalorier, den andre på ingredienser man inte tål. I extrema fall kan båda spy efter att ha ätit, den ene mer eller mindre frivilligt och den andre som en kroppslig reaktion för att bli av med maten man visst inte kunde äta. Största likheten är förmodligen att båda har en störd relation till mat som påverkar vardagen och det sociala umgänget.
Lika mycket som jag saknar smaken av en bit prinsesstårta saknar jag den där avslappnade självklarheten att kunna äta vad som helst, vart som helst. Att utan betänkligheter kunna gå och käka lunch med kollegorna, att inte ställa till med besvär när pojkvännens föräldrar bjuder på middag, att bara ta en fika med mina vänner. Givetvis kan jag fortfarande sitta med mina polare och bara ta en dricka eller en frukt istället för ett fikabröd men det är ändå jobbigt att alltid behöva särbehandling.
Att äta är ju lika mycket en social grej som det är fråga om näringsintag.
Sen jag fick min diagnos för tre år sedan så har min spontanitet begränsats kraftigt och att allergimat ofta är trist gör inte saken bättre. Inte sällan har jag tvingats göra någon ny bekantskap besviken när man tackat nej till den framräckta hembakade kakan. Kommentaren ”bantar du? ” som reaktion är nästan standard. För att vara säker på att det finns något jag kan äta i oförutsedda situationer går jag därför numera omkring med riskakor i handväskan. Torra, tråkiga riskakor. Inte kladdkaka direkt…
Vad har ni för allergier? Hur påverkar de er vardag? Kommentera och berätta.
Jag är också allergisk mot vete, men även mot nötter och är dessutom vegetarian sen 7 år eftersom jag mår fysiskt dåligt av att äta kött.
Jag håller med totalt. Man trippar på tå för att ingen ska bli ledsen eller behöva göra sig massa till besvär när man blir bjuden. Har ofta med mig egen mat / fika och att gå på café innebär oftast bara att dricka något litet.
Min vete-allergi börjar bli bättre så jag kan ”fuska” ibland, men om det är för ofta så blir det en kväll av magvärk.
Dessutom sväller min mage upp ordentligt mycket om jag äter vete, mjöl eller dricker alkohol. Eftersom det inte är min vanliga figur så blir det förstås jobbigt att ha tajta klänningar och kjolar som jag gillar.
Det är ett problem. Men man får lära sig att leva med det.
Har också haft funderingar på att bli vego men skulle nog faktiskt inte orka det ”också” iom allergin. Så starkt jobbat av dig!! Och vet precis vad du menar med den svullna magen, man ser gravid ut. Tackar vet jag pösiga tröjor. Håller tummarna för dig att din vete-allergi kan bli ännu bättre med tiden!