Här kommer Saras sista del i berättelsen om kvinnorna i Tanzania.
AIDS, en hemsk sjukdom som det talas mycket om när man är i ett hårt drabbat land. Den utesluter, separerar, dödar. Alltid närvarande, alltid ett hot. Jag träffade en grupp med otroligt modiga kvinnor som alla hade AIDS. De var tolv medlemmar, tio var närvarande och två låg döende men fick tack vare gruppen hjälp och stöd. Av de tolv kvinnor var endast en fortfarande gift. Kanske hade några makar dött, men ofta lämnar mannen en hustru med AIDS, även om det brukar vara han som överfört smittan till henne. Hon måste sedan axla uppgiften att försörja familjen samtidigt som hon långsamt bryts ner av sjukdomen. Hon blir som regel utesluten från sin familj, hon är smutsig och lämnas utanför det sociala livet. Det måste hållas hemligt, hon behöver få sålt sina grönsaker, få handla på marknaden. En social katastrof.
Gruppen jag träffade hade tagit kontrollen över sina liv. De gick modigt ut i radion och pratade om sjukdomen. De odlade näringsrika grönsaker, försörjde sig på att sy upp kläder och sälja grödor, hade aktiviteter med andra grupper med och utan AIDS och var varandras stöd och säkerhet. Dessutom lärde de två flickor, föräldralösa till följd av AIDS, att sy och därmed försörja sig. Det finns ett ljus, sjukdomsbeskedet är inte slutet på livet även om sjukdomen blir ens död.
För att stoppa den måste fler modiga kvinnor och män stiga fram, de måste tas med in i samhället, det måste skapas debatt och traditionen måste förändras. Fortfarande är preventivmedel förbjudet av vissa kyrkor, fortfarande tvingas kvinnor sälja sex till gifta män och sjukdomen sprids, fortfarande måste en död mans bror i vissa stammar gifta sig med hans oftast smittade hustru. Tack vare ett möte med en grupp underbara människor tror jag på en lösning, för de tror och de har redan börjat göra något åt det. Var och en för sig är de chanslösa, men tillsammans är man stark!
WOW! Man blir ödmjuk inför såna modiga människor – tack för dina fina och intressanta texter!