Läsaren har ordet! Sara var i Tanzania i fem månader och träffade många spännande människor. I en mini-serie delar hon med sig av sina möten med kvinnorna i Tanzania.
Dorcas är 17 år och en av de mest viljestarka personer jag träffat. Jag minns henne klädd i en rosa elegant hatt, rosa pärlörhängen, kavaj och klänning. Så var hon klädd dagen då hon skulle på dop och bad att få låna min cykel. Då hade vi kännt varandra i en dryg vecka. Vänskapen började med att Rebecka (se förra inlägget) blygt räckte oss en lapp med texten; “Hi, I’ve seen you around and would really like to get to know you, tell me when i can you/Dorcas”. Vi blev förstås otroligt nyfikna på den mystiska brevskrivaren. Rebecka fick med sig ett svar och någon dag senare bjöds vi in till Dorcas flotta hus.
Dorcas är prästdotter och tillhör överklassen. Det innebär att hon talar felfri engelska, klär sig västerländskt, väljer sina vänner noga och går på en dyr internatskola. Hon kunde ha platsat i en amerikansk ungdomsserie, men bor granne med familjer som hankar sig fram genom att sälja grönsaker och sy upp kläder för en spottstyver. Det är orättvist, men det är hennes vardag och Dorcas var ingen elak människa, hon blev min bästa vän under några veckor i december.
Efter att ha kännt mig som ett ufo (med orättvist mycket pengar) bland vänliga fattiga och swahilitalande bybor var det en välsignelse att få prata engelska med en jämnårig tjej. Vi promenerade och pratade och det fanns mycket att lära av varandra! Tradition, kläder och killar var återkommande samtalsämnen. Dorcas undrade bland annat varför jag inte klädde mig i kjol, i Tanzania bör tjejer bära kjol eller klänning och inte visa knän, axlar eller mage. På internatskolan i Uganda kunde de däremot klä sig riktigt utmanande. Det märktes att västerlänningar, särskilt amerikaner, har stort inflytande på unga afrikaner och att känna en mzungu (vit) gav hög status. Dorcas dejtade en amerikansk volontär och var mycket stolt över det. För familjen kunde hon dock inte berätta något, förhållandet måste hållas hemligt. Eftersom hon var minderårig var pojkvän tabu, åtminstone innan giftemål, och föräldrarna förutsatte att hon var oskuld (vilket jag fick känslan av att hon inte var). Eftersom preventimedel ofta förbjuds av kyrkan är graviditet utanför äktenskap ett stort problem i Tanzania och många barn sätts ut att dö för att mamman ska slippa bli utstött ur familjen.
Nu går Dorcas sista året i gymnasiet på ett internat i Tanzania. Hon planerar att studera vidare och i framtiden öppna en affär med smink eller kläder, för mode är hennes största intresse. Kanske återvänder jag någon gång och träffar henne igen. I så fall är hon nog en framgångsrik kvinna. Hon är som sagt en av de mest viljestarka personer jag träffat.
Jag älskar dina txter!! Vart har du lärt dig å skriva och varför var du i afrika? Vad har man för religon där? Jag vill också åka långt bort och upptäcka världen när jag e klar med skolan!
Jag kan bara hålla med föregående person. Jag blir peppad av det här. Kul att läsa något med lite substans för en gångs skull! Mycket är så ytligt, men det här är på riktigt.
Så spännande saker du skriver om – man vill bara läsa mer!
Tack för fina kommentarer! Jag blir helt rörd av att ni tycker om mina texter och sättet jag skriver på. Jag har inte bloggat förut så jag visste inte riktigt hur bloggtexter skulle skrivas, men jag har alltid tyckt om att skriva och det här är ett toppenforum! Jag har läst böcker sen innan jag började skolan och därifrån har jag nog lärt mig skriva också.
Religionen i Tanzania är Kristendom och Islan (främst). Man är otroligt öppensinnade, alla religioner är välkomna och även om de blir bekymrade om man säger sig vara ateist blir man accepterad som man är.
Jag var i Afrika som praktikant på Vi-skogen, jag kan skriva ett inlägg om det så att fler får upp ögonen för sätt att komma ut i världen.