Om granar i allmänhet, och julgranar i synnerhet
Skrivet av Sara
2 kommentarer
Varför måste allt vara så perfekt? Vi ser en idyll på tv och säger – så ska jag också ha det. Fina former, jämn och balanserad, inte en rynka , spänstig, tjock och …. grön! Vänta nu, vad är det vi pratar om egentligen. Jo, det ska jag berätta: JULGRANAR!
”Vi människor tror att vi blir hårt bedömda för vårt utseende, men tänk då på de stackars granarna!”
Så sa en av mina kunder under årets julgransförsäljning. Efter en timmes letande hittade han äntligen en gran som passade in i mallen. Ja, nuunder julrushen, stod jag tio timmar om dagen, i tio dagar, och sålde granar. Det var riktigt roligt ibland, men ack så frustrerande andra gånger. Varför ska allt vara så perfekt? Ordet ”Disneygran” är för alltid bannlyst i min närhet.
För de som inte vet: Granar är levande individer som växer efter förmåga, inte efter en ritad bild på tv. De är inte jämntäta, inte konformade och har inte en spikrak topp. Ser en gran mot förmodan ut som på tv beror det på att någon varje år gått och klippt den! Jag förstår att folk vill ha en vacker gran, men det verkar som om hela julen kretsar kring den perfekta granen, det perfekta julbordet, de perfekta julklapparna och den perfekta inredningen. Med sådana mål slutar allt med det perfekta grälet. Inget är perfekt, och ska inte vara det heller!
Därför blir jag så glad när jag får en kund som inser att granar växer i skogen, och är lika unika som vi människor. Lyssna på de här citaten:
”Vilken gran är finast? Den där lilla är rolig tycker jag, den tar vi!”, ”Oj, den var fin, fast sned, och ojämn…. men den har ju karaktär! Det gillar jag, den blir det!”, ”Nejmen titta på den toppen, den har nästan växt runt. Det blir fint för oss som inte har någon stjärna.”
Tack till alla en som förgyllde våra blöta kalla dagar med er humor, värme och era kloka ord! För granar som inte blir valda brinner upp, och ingen gran är perfekt!
•
Kommentera
Kommentarer
Helena
18 January 2012
Jag bor i skogen, och ända sedan jag föddes har vi hämtat gran i vår egen skog. Tagit en dag och gått runt i skogen för att välja ut, sedan satt ett rött band på den för att komma ihåg vilken det var, och gå dit senare för att hugga ner den och ta in den i huset. Det har alltid varit en av de mysigaste sakerna med julen, men de 3 senaste åren har vi köpt gran, och jag tycker det känns så mycket tråkigare. Jag förstår ju att alla inte har en skog att hämta gran från, men för mig som växt upp med det är det en del av det som gör julen till vad den är, även om den traditionen uppenbarligen dött ut av någon anledning, tråkigt nog.
linda
18 January 2012
Ja tänk hur fel det är när något så naturligt och oförstört som granar råkat ut för löjliga ideal.