Ibland blir man arg, och vart är det bättre att skriva av sig på än på Tjejkraft? Här kommer Karins tankar om tidningen Sofies mode.

Häromveckan gjorde jag misstaget att köpa bilagstidningen Sofis Mode när jag handlade en Aftonbladet. Jag hittade den igen när jag skulle slänga en massa tidningar och blev lite arg när jag kom på vad jag läst.

Tidningen är i stort sett det den utger sig för att vara, en tidning bestående av uteslutande modetips och reklam. Jag tänker inte ens gå in på varför jag anser det vara ett misstag att köpa bilagan till att börja med, det känns liksom överflödigt att nämna vilken typ av livsstil den här tidningen romantiserar över.

Vad som däremot är värt att nämna är den här typen av tidningars extrema uppfinningsrikedom – när det kommer till att ge råd i hur man går ner i vikt. Det räcker inte längre att berätta för oss att vi genom att träna mer och äta mindre kan gå ner i vikt. Nej nej, så fort det finns något nytt grepp på viktminskning så måste det tydligen publiceras, för varför ska vi få lov att känna oss nöjda som vi är?

I detta nummer av Sofis Mode kunde man då läsa en artikel med titeln: ”Ät & träna som en man – gå ner i vikt”. Den besod av två uppslag proppade med obegåvade tips om hur du mår bättre och framför allt går ner i vikt, när du tränar som en man.

Ett av tipsen var: ”se inte mat som terapi”, för det gör tydligen inga män. Inga män (men alla kvinnor) äter när de mår dåligt. Och tack för rådet Sofis Mode, då slutar jag att göra det eftersom ni sa det. För innan så åt jag när jag mådde dåligt för att jag ville äta, inte för att jag försökte fylla något slags tomrum inom mig. Undrar vad Sofis Mode skulle rekommendera en person med ätstörningar som istället svälter sig? ”Gaska upp dig och ät lite”, kanske?

I slutet av artikeln står det att styrketräning är bra för att ”du blir mer nöjd med din kropp och minskar risken för depression”. För det första är det oklart om de menar att man genom att bli nöjd med sin kropp minskar risken för depression vilket verkar konstigt men är ett platt resonemang som i artikeln skulle passa rätt bra. Menar de däremot att man genom att styrketräna blir nöjd med sin kropp så är det bara ännu ett bevis för hur den här typen av tidningar får oss att lägga fokus på helt fel saker. Alla som någon gång varit i kontakt med någon som känner ett hat mot den egna kroppen vet att detta bottnar i ett självförakt som från början inte har med kroppen att göra. Jag är ledsen att göra er besvikna, Sofis Mode, men då hjälper det inte att styrketräna.

Den här texten cirkulerade bland mina vänner på Facebook igår och jag tycker att den är så fin! Jag beundrar personen som skrev den eftersom hon gjorde något vackert av sin ilska istället för att gå hem och bli ledsen, må dåligt, känna sig värdelös eller bara sparka in foten i en dörr. Jag har översatt den, men ni kan läsa den ursprungliga texten på Tjejzonens Facebook-sida.

För ett tag sedan satt det en bild på en mycket smal och vacker kvinna vid ingången till ett gym. Rubriken var ”Vill du vara en sjöjungfru eller en val den här sommaren?”

En kvinna med okänd klädstorlek skrev ett öppet brev där hon svarade:

”Kära medmänniskor! Valar alltid är omgivna av vänner (delfiner, sälar, nyfika människor), de är sexuellt aktiva och fostra sina barn med stor ömhet. De leker med delfiner och äta massor av räkor. De simmar hela dagarna och reser till fantastiska platser som Patagonien, Barents hav och korallreven i Polynesien. De sjunger otroligt vackert och får till och med vara med på CD-skivor ibland. De är imponerande och älskade djur, som alla försvarar och beundrar.

Sjöjungfruar finns inte.

Men om de fanns, kan jag bara föreställa mig de problem en psykolog skulle behöva lösa på grund av deras personlighetsklyvning: är jag en kvinna eller fisk? De skulle inte ha något sexliv och inte kunna föda barn. Ja, de skulle förvisso vara vackra, men ensamma och ledsna. Och, vem vill vara med en tjej som luktar fisk?

Jag skulle utan tvekan hellre vara en val.

I dagar som dessa när media förmedlar att bara smalt är vackert, har jag valt att äta glass med mina barn, laga god mat och att ha kul med mina vänner. Det kanske är så att vi kvinnor går upp lite extra i vikt eftersom vi ackumulerar så mycket visdom och kunskap som det inte finns tillräckligt utrymme för i våra huvuden, och det sprider sig över hela kroppen. Vi är inte feta, vi är visa och kultiverade. Varje gång jag ser mina kurvor i spegeln, säger jag mig själv: ”Hur fantastiskt är inte jag?”

Tjejen på bilden är den franska modellen Tara Lynn.