Etikettarkiv: Missbruk

Missbruk och beroende

Postat av
Svara

Här är en favorit i repris från 2010! En text om beroende, varför hur och vad: 

Missbruks- eller beroendeproblem innefattar ofta beroende av alkohol, mat, tobak, narkotika, läkemedel, spel, träning, shopping m.m, men kan egentligen gälla vad som helst som man har ett onaturligt förhållande till och som man använder som ett medel för att åstadkomma ett känslomässigt tillstånd.

Symptom på att man är beroende, eller är på väg att bli det, är lättväckt begär, att man upprepar beteendet oftare eller mera än man har tänkt sig, förnekelse, kontrollförlust m.m.

Just känslan av att man mer och mer tappar kontrollen över hur mycket man upprepar användandet eller beteendet är en varningsklocka om att man kan vara beroende. Ofta känner man på sig att beteendet/användandet börjar ta överhanden. Men förnekelse inför det som sker är lika vanligt.

En av de viktigaste indikationerna på att man har allvarliga problem är att man upprepar beteendet om och om igen trots negativa konsekvenser, tex att man shoppar bort alla pengar fast man inte ville, man går upp eller ned i vikt mycket, man tränar för mycket för att man får dåligt samvete om man inte tränar, mår dåligt efter man har ätit/shoppat/druckit /spelat men gör det igen ändå  osv.

Varför blir man beroende?
Alkohol, droger och mat är exempel på saker som kan ha en funktion av att dämpa negativa känslor av nedstämdhet, ilska, stress etc. Detta kan i sin tur leda till positiva känslor av glädje o dyl. Missbruket kan komma att upprätthållas på lång sikt av mycket kraftfulla inlärningsmekanismer, dvs, hjärnan lär sig att bli sugen på vissa saker i vissa situationer. Uppkomsten av missbruk av droger och alkohol tex. kan ske i sociala sammanhang. Om de positiva effekterna av missbruket kopplas ihop med sociala sammanhang så kan dessa sammanhang utlösa ett begär inför alkohol eller droger. På samma sätt kan känslor av ångest trigga tankar på mat om man använder mat som ångestdämpare, allmänt kallas tröstätning. Ett exempel kan vara att man börjar tänka på och blir sugen på choklad varje gång man känner sig ensam. Tröstätning är mycket vanligt och de flesta tröstäter ibland, men när den börjar få negativa konsekvenser som viktuppgång, man gör det väldigt ofta, gör det fast man egentligen inte vill och får stark ångest efteråt så är det en indikation på att man tappat kontrollen och borde prata med en skolsköterska eller någon vuxen om det. Det är väldigt viktigt att prata med någon direkt om man känner att det går överstyr eftersom detta beteende ofta är inkörsporten till ätstörningar.

Människor med missbruksproblem som har med droger och alkohol att göra har ofta relationsproblem, svårigheter att känslomässigt engagera sig och/eller att handskas med vardagliga stressituationer. När en bristande förmåga att hantera vissa känslor eller beteenden aktualiseras i vissa specifika situationer kan detta leda till en låg tilltro till den egna förmågan att hantera situationen. Personen kan då se en möjlighet till att hantera situationen genom att använda alkohol eller droger.

Om användandet av dessa substanser leder till att situationen upplevs som mera hanterbar kan negativa trosuppfattningar utvecklas. En negativ trosuppfattning kan bestå av en tillit till att alkohol, droger eller annat är nödvändiga att för att man skall känna sig normal, ha roligt eller bli lugn. Man litar alltså inte längre på att man kan vara lugn eller att det kommer att bli bra bara av att vara sig själv och av egen kraft.

Texten är skriven av Susanna

Alla gör motstånd

Postat av
2

Vår nya bloggerska Azade har tagit reda på mer om omgivningens reaktioner vid ett övergrepp, och hur de spelar roll. Om du själv blir utsatt för kränkningar och övergrepp, känner någon som du misstänker far illa eller vill veta mer kan ni bland annat vända er till organisationerna HOPP och Novahuset. Och naturligtvis alltid prata om det på vår chatt!

Varje år anordnar Brottsoffermyndigheten den Internationella brottsofferdagen för att uppmärksamma brottsoffers situation i samhället. I år hade forskaren och terapeuten Allan Wade blivit inbjuden för att prata om sitt arbete med personer som varit utsatta för våld, övergrepp och tortyr.

Jag var där och lyssnade och det var utan tvekan en av de mest intressanta och inspirerande föreläsningar jag har varit på. Enligt Allan Wade är omgivningens reaktioner avgörande för läkningsprocessen hos den som utsatts för övergrepp. Det här gäller för alla som kommer i kontakt med den utsatta, alltså familj, vänner och bekanta, men också myndigheter och sjukvårdspersonal.

När det talas om övergrepp, talar det sällan om det motstånd som den brottsutsatte gjorde. Istället framställs ofta brottet som en gemensam handling. Omgivningen tror ibland att offret medverkat i det som hänt, eller att offret varit passivt. Det ger en skev bild av hur våldet ser ut och lägger ansvar och skuld på den brottsutsatte. Allan Wade menar att den här bilden inte stämmer, och att alla gör motstånd. Det är därför viktigt att lyfta fram brottsoffrets motstånd och lägga ansvaret för brottet på förövaren. Genom att brottsoffret ges möjlighet att tala om vad det faktiskt gjorde vid övergreppet kan man synliggöra att offret också hade en strategi utifrån sitt handlingsutrymme.

Allan Wade pratade också om språkets betydelse i bemötandet, och att sättet vi pratar om en brottshandling kan få konsekvenser får hur brottsoffret och förövaren, men även omgivningen, uppfattar det som har hänt. Vid en våldtäktsrättegång är det till exempel vanligt att säga ”de hade samlag”, men så var det inte i verkligheten, i verkligheten blev en person våldtagen. För att ha ett samlag krävs nämligen samtycke, två personer som är med på det, och sex är alltid en ömsesidig handling. Det är alltså viktigt att beskriva saker som de är annars förmildras lätt den kränkande handlingen.

Som terapeut träffar han många personer som på olika sätt har utsatts för våld. I de samtal han har haft med dem, har dessa personer uttryckt olika sätt som de har gjort motstånd mot våldet. Vissa gör uttryckligen motstånd, verbalt eller fysiskt, men det är också vanligt att personer gör motstånd på mer subtila och dolda sätt. Som exempel nämnde han en ung pojke som brukade börja bråka med sin lillasyster när hans pappa slog hans mamma, som ett sätt att avvärja pappans uppmärksamhet och få våldet mot mamman att sluta. Ett annat vanligt sätt att göra motstånd vid exempelvis ett sexuellt övergrepp är att ”frysa”, alltså att bli helt stel.

Många gånger är inte brottsoffer själva medvetna om det motstånd de faktiskt gör och genom att prata med personerna och hjälpa dem att identifiera och sätta värde på sitt subtila motstånd får de hjälp att må bättre. Det ger dem även kraft få bort känslan av att vara ett hjälplöst offer. Om offret ser sitt motstånd, vad denne faktiskt gjorde, så inser han eller hon att ansvaret till fullo ligger hos förövaren. Det ger en styrka och en möjlighet för offret att se på sig själv med medkänsla.

Du kan läsa mer om Allan Wades forskning och arbete här.

Bild

7. Jag önskar att jag gjort någon påverkad

Postat av
Svara

Slutliga delen av Thireses Berättelse. För att läsa alla delarna, klicka på länken ”Thireses Berättelse” längst ner på sidan, och skriv gärna vad ni känner!

Det är mycket jag önskar att jag borde ha gjort annorlunda, att jag kunde ha insett vem han var, att jag kunde ha lämnat honom första gången han slog mig osv osv osv Men de där tankarna gör inte verkligheten annorlunda och jag kan inte påverka det som redan hänt. Men däremot kan jag skriva ut det här, nu, för att folk ska inse att allt inte tycks vara så som det ser ut att vara. Och att man framförallt inte ska klandra sig själv för sådana här saker, man ska ALDRIG tro att det är ens eget fel, för det är det inte. Och man ska heller aldrig förlora tron om sitt eget värde, den dagen man gör det, så är man fast i ett beteende och ett felaktigt tankesätt om sig själv. Man låter sig bli förödmjukad och manipulerad till den grad att man tror att man förtjänar all den smärta man får tilldelad. Jag har varit där, jag vet vad jag talar om. Nu börjar jag äntligen inse mitt värde, efter alla år, och jag vet att jag är värd att bli älskad och accepterad.

Jag hoppas och vill tro att jag på något sätt har hjälpt människor och önskar att någon, någon som sitter i den här formen av situation, som läser min historia, att jag på något sätt lyckats påverka dem genom min berättelse och mina sanna ord, och lyckats få dem förstå att det finns hopp och att man är värd som människa.

Under den här tiden jag skrev dessa inlägg gick jag hos en KBT-terapeut som heter Göran. Han var den som fick mig att öppna ögonen. Det är ett starkt råd till er tjejer som håller inne det ni varit med om. Prata, prata, prata eller skriv som jag, så länge man får det ur sig så välj vilket sätt som passar er bäst! Och för sjutton kom ihåg, ni förtjänar ALDRIG att bli behandlade på fel sätt! Det finns INGEN som har rätten att på något sätt få er att må dåligt! Det värsta som kan hända är att någon slår mig, det är den tanken jag har haft, men det är inte alls det värsta, det värsta är verkligen när man förlorar insikten om sitt eget värde och att man inte förstår att man förtjänar bättre än så.

Här kan ni hitta de tidigare delarna i Thireses berättelse:

Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6.

 

6. Hur jag släppte mig själv fri

Postat av
2

Näst sista delen av Thireses berättelse:

Jag kommer aldrig glömma den dagen jag lämnade honom. Jag hade varit i skolan en dag, på gymnasiet, det var eftermiddag och vi skulle åka hem med bussen. Jag stod och pratade med någon i klassen medan vi hämtade grejerna ur skåpen, och då slog det mig att jag skulle lämna honom. Vi pratade inte om honom eller vårt förhållande, utan bara om något allmänt. När jag satt på bussen tänkte jag fram och tillbaka, hur fan ska jag lyckas med det här och komma ut levande? Jag var livrädd men samtidigt så kände jag en enorm lättnad men också en stor sorg. Jag skickade ett sms till honom och bad honom komma till busstationen den tiden jag gick av. Jag skrev att jag var tvungen att prata med honom. Jag tror han kände på sig vad som skulle hända för när jag gick av stod han vid min cykel, som han lånat, med en bukett rosor. Mitt hjärta klappade så hårt så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Helst hade jag bara velat springa därifrån. Jag tvekade en sekund på mitt beslut men tog sen mitt förnuft till fånga.

Jag minns inte hur jag sa det till honom, men jag sa att jag inte ville vara tillsammans med honom längre. (jag valde självklart stationen för jag visste att det skulle finnas folk där, så han inte kunde göra mig illa) Jag minns heller inte exakt situationen men jag kommer ihåg när han cyklade iväg hem och jag stod ensam på stationen och kände en sjuk mix av blandade känslor. Jag var lycklig, jag var livrädd, jag var ledsen, jag var glad, jag kände mig tom, jag kände mig lättad, jag kände mig trygg samtidigt som jag kände mig som den ensammaste på jorden. De följande veckorna åkte jag aldrig dit själv, när jag skulle hämta alla mina saker och möbler så såg jag alltid till att ha någon med mig, annars visste jag vad som skulle hända, antingen skulle han slå mig gul och blå eller så skulle han på nåt vis övertala mig till att stanna kvar hos honom. Jag såg också till att vara mycket med vänner, och jag var ofta inne i stan, jag var fortfarande livrädd för att han skulle se mig, och jag visste att han sällan var inne i stan (om det inte var för att hämta droger) så jag umgicks väldigt mycket med en nära vän kommer jag ihåg och hon gjorde mig lycklig och trygg. Hon visste inte om allt, jag minns faktiskt inte ens OM hon visste eller VAD hon visste, men jag kommer aldrig glömma hennes vänskap, både under vårt förhållande och även efter.

Här kan ni hitta de tidigare delarna av Thirerses historia. Om det är något ni vill skriva till bloggen? Ja, då är det bara att maila [email protected] Vi älskar era läsartexter!

De tidigare delarna kan ni hitta här: Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5.

3. Jag borde ha lyssnat på omgivningen

Postat av
Svara

Kränkningar och slag var något jag levde med under fem år, vi bodde tillsammans i nästan fyra år, det första året var rätt okej. Jag minns första gången han slog mig, mina barndomsvänner sa till mig då att ”slår han dig en gång, så kommer han fortsätta slå dig”. Dum som jag var så lyssnade jag inte alls på dem utan jag försvarade istället honom och sa att det var mitt fel och att det inte kommer hända igen för att han grät av dåligt samvete för det som hänt. Det finns inte ord för hur mycket jag önskar att jag hade lyssnat på dem den kvällen och att jag hade gått ifrån honom och lämnat honom och vårt förhållande. Men det gjorde jag inte. Jag får istället försöka se de  där fem åren som något som jag lärt mig väldigt mycket utav. Och det har jag gjort. Jag har lärt mig massor och blivit väldigt stark som person, men också en väldigt sårbar person som är svår att komma nära inpå och som lätt får för sig att folk försöker manipulera. Han var kung på att manipulera. 

Det där är något som kanske alltid kommer sitta kvar i mig. Jag är livrädd rent ut sagt för att jag ska manipulerad så igen. Och jag är livrädd för att prata med människor om saker och ting för att sedan få nobben. Jag visste att människor runt omkring mig visste vad jag gick igenom, de kanske inte visste vad som hände varje dag, men dem visste att jag fick stryk, men ändå så hände ingenting. Jag klandrar dem verkligen inte, mina vänner var barn som jag var då, dem hade inte kunnat göra någonting. Det vet jag. Inte min familj heller. Jag lyssnade inte på någon. Han hade mig runt sitt lillfinger, väldigt hårt.

De tidigare delarna av berättelsen kan du hitta här: Del 1. Del 2.

2. Förnekandet

Postat av
2

Detta är del två av gästbloggaren Thiereses historia. Om du vill läsa  del ett är det bara att klicka här. En fortsättning kommer senare i veckan. 

Under tiden tillsammans med honom så drömde jag mig ofta bort. Jag kunde drömma om att jag var hemma i mammas famn, eller att jag rymde och hamnade på en plats där han aldrig skulle kunna hitta mig, jag drömde också många gånger om hur jag skulle döda honom.

Förhållandet med honom är så himla komplicerat att beskriva. Eller snarare känslorna jag hade. Jag älskade den människan så brutalt mycket, det blev farligt mycket. Och jag förstår att det är jätte svårt att förstå, hur en tjej kan älska en kille som misshandlar henne. Jag önskar jag kunde svara på den frågan, men i mitt fall, så vet jag inte vad jag ska svara.

Innan vi blev tillsammans så hade jag spanat in honom ett tag. Jag tyckte han var den finaste människan i hela världen. När vi umgicks under tiden innan vi blev tillsammans var jag alldeles knäsvag. Han verkade vara den bästa killen i världen och jag målade upp en fantasibild, hur fint vårt förhållande skulle bli om vi var tillsammans. Han är nästan fem år äldre än jag men det rörde mig inte i ryggen, han var den coola killen som alla ville vara och som alla såg upp till. Jag var en typisk ung tjej som ville ha en äldre och mogen kille för att jag tyckte att killarna i min ålder var så barnsliga. Om jag bara hade vetat…

Det första halvåret ungefär var jätte bra, jag var så himla kär och lycklig. Och han var fortfarande den snälla killen som jag hade lärt känna innan vi blev tillsammans. Jag minns inte när jag började se att han inte var så snäll längre. Jag minns första gången han slog mig men jag minns inte hur jag började märka att han var allt annat än snäll och omtänksam. Jag kommer ihåg våra sms vi skickade, jag satt på mitt rum i huset jag växte upp i och lyssnade på wet wet wet – love is all around och skickade sms med honom och var hur lycklig som helst. Jag sprudlade av glädje den första tiden. Jag skrev i mina dagböcker att jag hade hittat den rätta och att jag ville dela mitt liv med honom. Jag hade ingen aning vad som väntade mig. Jag var lyckligt ovetande om vilket svin han egentligen var. Men det blev jag snart varse om.

Jag vet hur det är att leva på hoppet. Och jag vet hur det är att förlora sin insikt om sitt eget värde. Jag inbillade mig så hårt att jag inte var värd något och att vårt förhållande skulle bli bättre och att han skulle förändra sig. Jag kom på nya ursäkter hela tiden, ”när han kommer sluta med drogerna, då kommer han bli snäll”, ”han kommer nog förstå snart hur illa han har betett sig emot mig och då kommer han ändra på sig”. Jag kunde komma på tusen ursäkter och jag försvarade alltid honom om folk pratade skit om honom. Jag hatade när folk pratade skit om honom. Jag minns att jag fick höra i skolan någon gång att han var äcklig som blev tillsammans med en så ung tjej, jag blev rasande och skrek på dem som hade sagt det. Jag förnekade allt dåligt som hände mellan oss. Men det var inte alltid jag förnekade. Det var nog mer de sista åren som jag började förstå att han faktiskt var ett svin och behandlade mig illa. Men det var ingenting jag pratade om. Jag ville inte erkänna för mina vänner att jag var tillsammans med ett svin. Jag ville vara den där tjejen som alla var avundsjuka på som hade en sådan snygg kille. Jag gjorde allt för att måla upp den perfekta bilden på mig och honom inför andra.

Jag skulle vilja säga till de som läser, att läs alltid mellan raderna när ni frågar folk hur de mår. De flesta som lever i ett våldsamt förhållande är bäst på att förneka och spela ett skådespel. Många skulle troligtvis säga ”men lämna honom, han är inte bra för dig, han är ju dum i huvudet” osv., men en sådan fras hjälper inte alls, det gör en nästan mer motiverad till att visa att han visst förtjänar mig och att vårt förhållande visst är bra, och att du bara snackar skit. Det är jätte svårt att ge råd om vad man borde göra om man misstänker något, för jag vet faktiskt inte vad som hade gått in i huvudet på mig. Man är så manipulerad att man inte förstår riktigt vad som egentligen händer.

Att kunna prata om sina problem

Postat av
Svara

Jag älskar intervjuer, intervjuer som djupgående diskussioner mellan två människor som inte är rädda att exponera sina fel och brister till omvärlden, som är villiga att blotta sig själva. Jag skulle verkligen vilja rekommendera denna intervju Marc Maron gjort på sin podcast med Rusell Brand;

Marc Maron är en stand-up komiker från USA, och både han och Rusell är nyktra alkoholister med frånvarande fadersfigurer och allmänt struliga liv. De pratar väldigt öppet om sina problem, syn på livet och allt sådant. Så även om du inte tycker om Rusell Brand tycker jag att du kan ge denna podcast en chans!

 

Midsommar

Postat av
Svara

Midsommar är liksom jul, valborg och nyår fullproppat med traditioner. Vad man ska äta, vad man ska göra, vad man ska känna. Hur kul man ska ha. Men traditionen är också, precis som vid de andra högtiderna, en sjujävla massa alkoholkonsumtion. Varför ska det alltid vara så, att det alltid ska drickas när man firar något?

Om du sitter där hemma nu, framför datorn för att slippa alla vuxna som dricker, ska du veta att du inte är ensam. Inte bara för att du inte är den enda som har fulla vuxna runt dig utan för att det finns ställen dit du kan vända dig.

Jourhavande medmänniska, kan du ringa till mellan 21-06.
Jourhavande präst, svarar i telefon mellan 21-06 dem också. Du behöver inte vara kristen!
BRIS, har öppet mellan 15-18 (eller 21, framgår inte vad som gäller på midsommar) för dig som är under 18 år.
Vill du bara skriva av dig kan du vända dig till Tjejzonens mejljour så svarar vi på måndag.

Du är inte ensam!

Att minnas de fina stunderna

Postat av
Svara

Jag är OERHÖRT glad över att vi fick in ett inlägg av en tjej vars far dricker. Super modigt att du skrev. Tack! Det behövs fler historier, berättelser, tankar kring det. Ni kan vara anonyma. Skriv, få ur er det ni tänker. Ni behövs! Skicka in texten till matildas mailadress som finns i menyn till vänster.

Hela tiden tänker man att de har förstört ens barndom, uppväxt tid. Att de har ljugit. Att man gått miste om något som andra barn fick. Man kände sig utanför, annorlunda. Man var tvungen att ljuga. Ha ett henligt liv. Dagar gick då man inte ens pratade med sina föräldrar. Hatet var så stort, så djupt. 10 år senare ser … vad händer? Man ser på dem med största respekt, och på något sätt förstår. Minns dem bra dagarna, då de var glada och man kände sig älskad och behövd. Är inte arg, har förlåtit. De är bara människor… Att hata skadar bara en själv… Att minnas de fina stunderna. Att se dem som människor…ingen är perfekt. Har du något fint minne?

Var starka tjejer! Det ni går igenom nu, kommer göra er mycket starkare i framtiden. Det kan jag svära på.

Jag hatar dem, samtidigt som jag älskar dem

Postat av
Svara

Åh,nej…jag skäms. Jag skäms ta hem vänner. Jag kan inte visa dem hur jag bor. Jag vill inte. Dem får inte träffa mina….

Helst vill jag bara vara ute och aldrig komma hem.

De har sårat mig så fruktansvärt. Svikit mig, ljugit. Lovat att sluta, och jag har trott på det. Kan jag ens lita på någon igen?

Det kanske är mitt fel? Mitt fel att dem är så här?

Rädd att komma hem ibland, för jag vet inte hur det är där hemma. Klump i magen! Gråt i halsen

Jag hatar dem, fast jag älskar dem samtidigt…

Har du missbrukande föräldrar?

Kom ihåg att det är ALDRIG ditt fel. Den mamma, pappa mår inte bra. De behöver hjälp, och känner du att du behöver hjälp kan du vända dig till finns något som heter ErstaVändpunkten i Sthlm som bl.a. vänder sig till barn som har missbrukande föräldrar.

Försök att prata med dina föräldrar, förklara hur du mår. Om du inte vågar prata, skriv ett brev, och få ut alla dina tankar och ge det till din mamma/pappa.  Dem vill dig inte illa, nånstans gick det fel för dem i livet. De lider också, tro det eller ej. Men det är inte på grund av dig, kom ihåg det!

Om du behöver pratat av dig, så finns vi på tjejzonens chatt… Du är inte ensam.

Dagens pepp

Postat av
Svara

Dagens pepp är en påminnelse från Linda, som bloggar här på Tjejkraft. Hon vill att ni som har missbrukande föräldrar ska minnas att det inte är ert fel!

Vi på Tjejzonen har genom åren pratat med många tjejer som har det jobbigt hemma, DU är inte ensam! Om du behöver prata med någon tycker jag att du ska klicka HÄR och kolla in när nästa chattpass är.

I eftermiddag skriver Linda en längre text om missbruk i familjen. Missa för sjutton inte den!

Till dig som lever med någon som dricker

Postat av
Svara

Al-Anon är en organisation som vänder sig till alla som är anhörig eller vän till någon med alkoholproblem. På deras möten kan man träffa andra med liknande erfarenheter och antingen dela med sig av sina egna eller bara lyssna på andras berättelser för att få stryka och hopp. Den som vill kan också få hjälp att arbeta med de tolv stegen för att tillfriskna från effekterna av att leva nära alkoholmissbruk. I Al-Anon möts alla som likar, ingen är förmer än någon annan, alla är lika viktiga. Så här säger en person som jobbar på Al-Anon: ”Vi jämför inte varandras lidande eller tillfrisknande utan var och en har sin egen historia. Vi koncentrerar oss på det som förenar oss, inte det som skiljer.”

Miljoner människor världen över har fått hjälp genom Al-Anon som finns i över hundra länder. I Sverige finns drygt 100 olika grupper från Ystad i söder till Kalix i norr. Du hittar möteslistan HÄR och är man anhörig till någon med alkoholproblem kan man gå till vilket möte man vill utan att anmäla sig i förväg.

MÅSTE man dricka?

Postat av
Svara

I Sverige har vi en alkoholkultur, ett sätt ett se på alkohol som är lite speciellt om man jämför med andra kulturer som tex. Frankrike och Italien. I dessa länder är alkohol en del av vardagen, man dricker ofta vin till den dagliga middagen. Därför så är relationen till alkohol mycket mer avslappnad än här i Sverige. Alkoholen är avdramatiserad. Här i Sverige så är alkohol väldigt relaterad till festliga tillfällen och ett speciellt socialt sammanhang, därför är också alkohol mer ”speciell” och laddad än i en del andra länder. Man kan bemötas med motstånd när man på en fest eller middag tackar nej till alkohol, man kan försökas övertalas att dricka eller så måste man ha ett speciellt skäl till att man inte dricker. I Italien så är att tacka nej till alkohol lika avdramatiserat som att man tackar nej till läsk och istället vill ha vatten till maten.

Tyvärr så leder det här ofta till att man blir övertalad att dricka fast man inte vill och kanske avstår att gå till en fest bara för att man inte vill dricka, vilket är jättesynd.

Inom olika grupper så ser också relationen till alkoholen olika ut. I olika familjer kan det till exempel se helt olika ut, eller i olika kompisgrupper. I vissa familjer kan föräldrarna ta ett glas vin med sin 18-åriga tonåring och i andra så har barnen aldrig ens sett sina föräldrar ta en öl eller ett glas vin. Hur föräldrarna ser på alkohol och vilken inställning de har formar barnens syn på den vilket formar deras alkoholvanor.

Vad vill jag då säga med detta? Jo, att du själv ska veta att det är okej att säga nej till alkohol. Trots att de flesta du känner har lärt sig genom sina föräldrar och den kultur vi har i Sverige att man i princip ”SKA” dricka när det bjuds på alkohol eller när andra dricker. Du ska säga nej om du inte vill trots att du bemöts av motstånd och trugas att dricka. Om du råkar ut för det, tänk då på att det här att man ska dricka om alla andra dricker bara är något som vi fått för oss i Sverige, och att det egentligen är helt okej och väldigt bra av dig att följa din egen vilja. Våga stå på dig när du inte vill dricka.

Jag är en brud som hatar brudjävlar

Postat av
Svara

Cissi Wallin gästbloggade hos oss i somras och hennes text är så jävla bra att vi kör en favorit i repris.

Cissi föddes en kall marsdag 1985, men har typ världens varmaste, blödigaste hjärta. När hon inte är programledare för musik och relationsprogrammet P3 Star i P3 så skriver hon för Veckorevyn, Metro och andra tidningar då och då. Och så tragglar hon med sin debutroman, en bok om att vara typ vuxen men ändå inte alls. Cissi älskar 80-talsmusik, skräckfilm, London, mönstrade haremsbrallor och all sorts ost. En gång ville hon ta livet av sig men skippade det. Och det har hon aldrig ångrat. Cissi bloggar också, hennes blogg kan du läsa HÄR.

Det där första pyset. Ptsssyssch. Ölen smakade inte särskilt mycket sommar. Den smakade mer ångest. Fast sommaren var ju typ ångest. Vi var i Willes sjöbod på Smögen. Måsarna cirkulerade sådär aggressivt över oss och vår frizon. Jag var ensam med dem. Jag hatade ju tjejer. Tjejer var fega, brudiga, gnälliga och såna jävla dramaqaueens. Wille, Nick, Stefan och Joel. De älskade mig. Jag som alltid var så rolig. Inte som de andra brudarna. Deras bekräftelse strålade in, in genom mina porer, in i blodomloppet. Pumpades runt i kroppen med kvällens första öl. Den lilla svarta burken med guldtext. Stark. Direkt från Willes farsas gömma i garaget. Han märkte aldrig nåt, han var ju i Danmark en gång i månaden och köpte mer. Jag hällde i mig. Wille satte på Håkans ”Gårdakvarnar och skit” och vi skrålade ikapp. Som att vi var på väg in på Ullevi på en viktig match. Som att vi vässade våra hjärnor inför vårt livs derby. Snart skulle solen gå ner och jag skulle äga dem allihop, tänkte jag och öppnade en ny öl. Ptsssyssch.

Ångesten hade runnit av mig. Jag dansade i bara bikini till Smiths. Solens sista andetag glittrade i det salta havet framför sjöboden. Wille höll om mig, han dansade tätt intill. De andra rökte varsin joint. Nu var jag fri! Nu var jag någon! Och han älskade mig. Han slickade mig på halsen, och trots att jag hatade det älskade jag det.

När man är tom. När man vänt ut och in på magsäcken så många gånger att det bara kommer gul vattnig galla. När tårarna sprutar okontrollerat och man hyperventilerar av panik över att det känns som alla vägar in för luft är igenkorkade. Jag hade smugit iväg. Satt på huk på bryggan, precis vid kanten och blundade. De fick inte se mig såhär. De fick inte få ännu ett kvitto på att jag inte klarar lika mycket som dem. Jag är ingen jävla brudjävel.

Wille hade aldrig gjort något mot min vilja, det hade han inte. Visst, jag hade knullat med honom för att vara schysst. Annars ville de ju inte ha mig. Visst, han hade tagit bilder efteråt som jag vet att de andra sett, trots att han lovat att det bara var våra bilder. Mina och hans. Men han ville ha mig. Ingen annan ville ju ha mig. Inte som han. Jag spydde upp den sista gallan och torkade mig runt munnen med baksidan av handen. Trasslade upp håret, bättrade på läppglanset i den spruckna Hello Kitty-spegeln. Nu är jag med igen. Nu kan jag vara med dem, som dem igen. Jag gick tillbaka. Och benen darrade inte ens längre.

Du lämnade inte bara mig

Postat av
Svara

Du lämnade inte bara mig
Du lämnade tårar, svek, sår och minnen
4 år har redan gått, bryr du dig ens om mig?
Du lärde mig att hata
Du lärde mig att inte lita
Du lärde mig att hålla allt för mig själv
Du lärde mig att inte gråta
Du lärde mig att inte visa mig svag
Du borde se hur mycket du orsakat mig smärta
4 år av ett rent helvete, var det detta du ville?
Fan pappa, varför gjorde du så här?
Jag får inte ens ett grattis på min födelsedag
Jag får leva mitt liv utan en fadersgestalt
Du skulle vara där för mig och lära mig att älska
Du lärde mig att hata och du lärde mig hur smärta känns
Jag litade på dig pappa men jag såg dig gå
Du valde flaskan framför mig
Du gjorde så att jag drunknade i mitt svarta hav
Du fick mig att sluta leva och sluta andas
Varför valde du ett liv med spriten framför mig?
Utan att du ens vet om det så rinner mina tårar
Jag kommer alltid att minnas, kommer alltid komma ihåg allt
Jag kan inte ens förtränga, för pappa det funkar inte längre
Hur kunde du? Betyder jag ingenting?
Hur kunde du svika och lämna din egen dotter?
Hur kunde du lämna mig i tårar?

Celicia, 17 år

Alla reagerar olika på alkohol

Postat av
Svara

Jag är inte nykterist, det kan jag inte påstå, men däremot tillhör jag den gruppen människor som inte är så förtjust i alkohol. Jag får liksom inte den där kicken av alkohol, blir lite snurrig i bollen, lite öppnare och mer avslappnad kanske, men lyckorus? Nä, inte alls i närheten.

Jag såg en dokumentär på tv ganska nyss där en reporter gjorde olika veteskapliga tester relaterade till alkohol. Han fick bland annat dricka alkohol och fick sin hjärna skannad för att kunna se vilka områden i hans hjärna som aktiverades och hur mycket. Jätteintressant! Det är nämligen så att olika människor har olika benägenhet att få njutningscentrat i hjärnan aktiverat när man dricker alkohol sa de. Om man är en person som får väldigt stor aktivering i njutningscentrat i hjärnan vid små mängder alkohol så har man större risk att bli alkoholist! Så ju större lyckorus man får av alkohol, ju större risk att man blir beroende av alkohol alltså. Och också benägenhet att dricka förstås.

Då förstod jag att jag förmodligen är en sån person som inte upplever alkohol som njutningsbart, vilket förklarade en del. Jag som trodde att det var något fel på mig nästan, eftersom jag ofta tackar nej till vin på tjejkvällar och middagar när alla gladeligen dricker en flaska var. Det beror på att jag får en mycket mindre kick än alla andra av det.

Men det här att vi reagerar olika starkt på alkohol kan vara bra att veta, dels för att man ska vara försiktig och inte dricka ofta om man märker att man reagerar med strakt lyckorus eller blir väldigt full snabbt av alkohol eller tvärtom, om är en person som inte reagerar så starkt på alkohol så fungerar det inte att dricka mer.

Tänk på det! Och självklart – våga tacka nej när du inte vill dricka.

Missbruk och beroende

Postat av
1

Missbruks- eller beroendeproblem innefattar ofta beroende av alkohol, mat, tobak, narkotika, läkemedel, spel, träning, shopping m.m, men kan egentligen gälla vad som helst som man har ett onaturligt förhållande till och som man använder som ett medel för att åstadkomma ett känslomässigt tillstånd.

Symptom på att man är beroende, eller är på väg att bli det, är lättväckt begär, att man upprepar beteendet oftare eller mera än man har tänkt sig, förnekelse, kontrollförlust m.m.

Just känslan av att man mer och mer tappar kontrollen över hur mycket man upprepar användandet eller beteendet är en varningsklocka om att man kan vara beroende. Ofta känner man på sig att beteendet/användandet börjar ta överhanden. Men förnekelse inför det som sker är lika vanligt.

En av de viktigaste indikationerna på att man har allvarliga problem är att man upprepar beteendet om och om igen trots negativa konsekvenser, tex att man shoppar bort alla pengar fast man inte ville, man går upp eller ned i vikt mycket, man tränar för mycket för att man får dåligt samvete om man inte tränar, mår dåligt efter man har ätit/shoppat/druckit /spelat men gör det igen ändå  osv.

Varför blir man beroende?
Alkohol, droger och mat är exempel på saker som kan ha en funktion av att dämpa negativa känslor av nedstämdhet, ilska, stress etc. Detta kan i sin tur leda till positiva känslor av glädje o dyl. Missbruket kan komma att upprätthållas på lång sikt av mycket kraftfulla inlärningsmekanismer, dvs, hjärnan lär sig att bli sugen på vissa saker i vissa situationer. Uppkomsten av missbruk av droger och alkohol tex. kan ske i sociala sammanhang. Om de positiva effekterna av missbruket kopplas ihop med sociala sammanhang så kan dessa sammanhang utlösa ett begär inför alkohol eller droger. På samma sätt kan känslor av ångest trigga tankar på mat om man använder mat som ångestdämpare, allmänt kallas tröstätning. Ett exempel kan vara att man börjar tänka på och blir sugen på choklad varje gång man känner sig ensam. Tröstätning är mycket vanligt och de flesta tröstäter ibland, men när den börjar få negativa konsekvenser som viktuppgång, man gör det väldigt ofta, gör det fast man egentligen inte vill och får stark ångest efteråt så är det en indikation på att man tappat kontrollen och borde prata med en skolsköterska eller någon vuxen om det. Det är väldigt viktigt att prata med någon direkt om man känner att det går överstyr eftersom detta beteende ofta är inkörsporten till ätstörningar.

Människor med missbruksproblem som har med droger och alkohol att göra har ofta relationsproblem, svårigheter att känslomässigt engagera sig och/eller att handskas med vardagliga stressituationer. När en bristande förmåga att hantera vissa känslor eller beteenden aktualiseras i vissa specifika situationer kan detta leda till en låg tilltro till den egna förmågan att hantera situationen. Personen kan då se en möjlighet till att hantera situationen genom att använda alkohol eller droger.

Om användandet av dessa substanser leder till att situationen upplevs som mera hanterbar kan negativa trosuppfattningar utvecklas. En negativ trosuppfattning kan bestå av en tillit till att alkohol, droger eller annat är nödvändiga att för att man skall känna sig normal, ha roligt eller bli lugn. Man litar alltså inte längre på att man kan vara lugn eller att det kommer att bli bra bara av att vara sig själv och av egen kraft.

Vem missbrukar?

Postat av
2

Är det bara de gamla gubbarna på bänkar i parken som är alkoholister? Nej, långt ifrån. De flesta som är alkoholister är helt vanliga människor. Det kan vara din klasskamrat, din granne, kassörskan på ICA eller din kompis pappa som har eget företag.

Alkoholism är en sjukdom som innebär att man har en överkänslighet för alkohol. De människor som har bär på en genetiskt ärvd känslighet för alkohol som gör att de lätt bli beroende av alkohol kan bli beroende vid första fyllan. Det kan komma smygande: man är sugen på att festa hela tiden, det enda man gör är att planera helgens fester, det första man gör så fort man kan är att öppna en öl. Man hittar fler och fler tillfällen för att dricka. Den som fastnar förstår det ofta inte själv eftersom man inte har något att jämföra med. De som är på väg att bli alkoholister är festsugna och mår super av att dricka alkohol fattar inte varför alla är så tråkiga och inte vill festa, det är ju PAAARTY!

Om du har någon i din närhet som du misstänker är eller börjar bli beroende av alkohol kan jag tipsa dig om att vara uppmärksam på detta:

– Personen blir ofta påverkad av en liten mängd alkohol – tex. på fest eller middagar.

– Personen vill ofta få andra att också dricka vid alla möjliga tillfällen – övertalar andra.

– Personen däckar ofta och har ingen gräns – upprepar detta om och om igen.

– Personen talar upprymt om fest och alkohol – ”Det är så roligt att festa!” ”Åh så gott med öl!”

– Om man tar upp att personen festar mycket så får man höra att man är tråkig och att man ska sluta tjata.

– Om några av dessa saker stämmer in på dig själv eller någon annan så sök hjälp.

Hjälp att få

AA – Anonyma alkoholister är en organisation för alkoholister. På deras hemsida (www.aa.se) finns information om vad AA är och hur de kan hjälpa.

Al-Anon – AA har en systerorganisation för anhöriga till alkoholister (www.al-anon.se).

Sådana föräldrar sådant barn?

Postat av
5

Jag är uppväxt nästan helt utan vetskap om alkohol. Jag har ett minne från när jag var ungefär 8-9 år då jag såg att mamma hade en konstig burk i kylen som jag inte kände igen. När jag frågade vad det var så sa mamma: ”det är öl, det ska jag ha när jag lagar sjömansbiff!”. Så jag trodde väldigt länge att öl var något man hade i mat. När jag väl kom upp i högstadiet så hade jag ju naturligtvis snappat upp vad den mer vanliga användningen av öl var….

Jag umgicks i ett kompisgäng där det var ett par tjejer som festade varje helg redan på högstadiet. Jag och min bästa kompis tillhörde det gänget eftersom vi hade gått hela grundskolan ihop, men vi var inte så pigga på att testa alkohol. Jag kommer ihåg när man hängde bakom Pressbyrån eller bakom tågstationen (i den lilla håla jag bodde i) och våra kompisar hade fått tag på några mellanöl. De frågade om vi ville testa, men vi bara luktade på det och sa ”nej tack”. Det luktade ju INTE hallon direkt.

När jag sedan flyttade till en annan stad för att börja gymnasiet så kom jag ifrån det gäng som jag delvis hade växt upp med. Man kom in i en helt ny klass, nya människor, och ny kompisgrupp. Det var under den här tiden som jag testade och dricka lite, men faktum är att jag inte ens drack hälften så mycket som mina kompisar.

Nu när jag är vuxen så är jag inte heller så förtjust i alkohol, jag dricker det väldigt sällan. Jag är nog ett bra exempel på hur man får med sig alkoholsyn – och vanor hemifrån.  Tror jag? Är jag ett vanligt exempel? Vad har du sett och lärt dig hemma? Och hur ser du på alkohol? Ser den likadan ut som dina föräldrars?  Eller tycker du mer som dina kompisar?

Kommentera gärna och berätta om dina erfarenheter!