Här är en peppande text från en av våra läsare, Susanne. Läs och njut!

Det slog mig med kraft imorse när jag vaknade – en sådan underbar förändring som faktiskt har skett i mitt liv!

Så många år av mitt liv som är som stora svarta hål i mitt minne. Så många år jag mått så dåligt såväl psykiskt som fysiskt. Jag var mer sjuk än frisk. Själen var så ihopkrympt och allt gjorde så förbannat ont så jag orkade inte känna. Allt hänger ihop, det går inte att försöka separera kroppen och själen ifrån varandra, allt är ett.

Inte konstigt att min stackars kropp konstant ropade på hjälp. Men jag orkade inte där och då, jag kunde inte. Jag gjorde så gott jag kunde efter de förutsättningar jag hade där och då!

Jag är så innerligt glad och tacksam över att jag är frisk nu! Över att de där svarta dagarna är borta! Klart jag känner mig ledsen och sorgsen ibland. Men jag trampar inte omkring i den där tunga svarta tjäran som drog ner mig i varje steg och höll mig kvar där nere på botten och jag orkade inte bryta mig fri.

Livet idag är så vackert, ljust och fint! Så fyllt av glädje och kärlek!

Idag omfamnar jag mig själv med den sanna kärleken i mitt hjärta! Jag har slutat slå på mig själv och allt det där vilda vackra som är jag – har brutit sig loss ur mitt inre och skiner och strålar med full kraft!

Jag är så otroligt lycklig och tacksam! Jag är så glad över att finnas, vara, LEVA! Varje morgon vaknar jag med en sann och äkta kärlek till livet! Välkommen nya fina dag! TACK för att jag andas, lever och finns! TACK för att jag är frisk och stark! TACK för att jag är jag! <3″

Bild

Känner du för att skriva en text till bloggen? Eller bara berätta om vi gör ett bra eller dåligt jobb? Maila amanda.malmquist@tjejzonen.se. Och naturligtvis får du vara anonym om du vill det!

Det finns en blogg som heter ”Fotbollsfrun”. För ett tag sedan fick hon ett missfall, ganska långt in i sin graviditet som gjorde att hon förlorade fotfästet totalt. Hon har varit gravid totalt åtta gånger och fött tre fina barn. Eftersom graviditeten hade gått så långt att den inte gick att dölja kände hon sig tvungen att berätta om sin förlamande sorg och stora ångest som åt upp henne bit för bit. Hon fullkomligen överöstes av varma kommentarer och fick inte en endaste hat-kommentar på över sex månader trots att hon i vanliga fall snittar ett par stycken om dagen.

Blondinbella la för ett par dagar sedan upp en fantastiskt härlig bild på sig själv i bikini med klarblått vatten i bakgrunden och kritvit sand under fötterna. Den härliga bilden genererade över 1 300 kommentarer från människor som kände sig tvungna att bedöma hennes utseende. Var hon snygg? Ful? Tjock? Överviktig? I farozonen för fettma? En dålig förebild som förespråkade en ohälsosam vikt? En bra förebild som visade sin kropp trots att den inte var pinnsmal? Till och med kvällstidningarna var tvungna att slänga sig in i diskussionen och skrev: BLONDINBELLA TJOCKMOBBAS!! på sitt löp.

Och vad gör Isabella själv? Skrattar gott, byter ställning i sin bekväma solstol och lägger upp fler bilder på den kropp hon är så nöjd med. Hon vet sanningen: att hon inte är tjock och att hon tycker om sig själv, och alla tusen kommentarer rör henne inte i ryggen. Jag kan bara avundas hennes fantastiska självförtroende och skaka på huvudet åt alla dessa människor som tar sig rätten att bedöma Isabellas utseende.

Det som är intressant med kommentarerna kring Fotbollsfrun och Blondinbella är att människor gärna ger sig på de som har de lite bättre, de som minsann inte ska få njuta av det goda utan behöver få sig en käftsmäll, medan de förbarmar sig över de som är i sorg och har det värre än en själv. Och att många går tysta genom livet och bara släpper ut sin ångest när de kan göra det i smyg, över internet, där ingen vet vem man är.

Vem vill du helst vara: den som vågar stå upp för dig själv med en god självkänsla eller den som gömmer sig bakom sin dator och skickar ut elaka och hatiska kommentarer i folks bloggar? Jag vet vem jag vill vara

Jag zappade förbi En Prinsessas Dagbok på TV häromdagen och snappade då upp det här oändligt vackra citatet som jag bara måste sprida vidare:

 ”No one can make you feel inferior without your consent.” Eleanor Roosevelt

Glöm inte det, tjejer! 

”Ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan ditt eget samtycke”. 

Ibland kan jag fullkomligen översköljas av våldsamma diskussioner inuti mitt egna huvud. Tankar som skriker åt varandra, pressar ner mitt välmående i skorna och drar upp de mest ångestframkallande ämnena. De ämnena som jag gjort mitt bästa för att inte tänka på alls. Resultatet blir att jag får ont i magen, känner mig hopplös och önskar att jag var någon annan.

I julas lyssnade jag på ett vinterprat med en känd person. Hen beskrev att hen ibland upplevde samma sak som jag just beskrev. Men hen hade en lösning, den lät såhär:

”Ställ upp tankarna i led, be dem allra ödmjukast att hålla käften och säg åt de mest högljudda att lämna lokalen omgående.”

Det är lättare sagt än gjort, men att säga det är en början. Kort och gott, be alla tankar som får dig att må sämre att dra åt helvete eftersom ingen har rätt att få dig att må dåligt, framförallt inte inuti ditt egna huvud!

Och förresten, kan ni gissa vem det var som sa citatet? Ingen mindre än Leif GW Persson.

I höstas gjorde jag något vågat. Det hör faktiskt till det topp-tio-mest vågade saker jag gjort! Jag skickade ett mejl till en person som jag har drömt om att jobba hos i över sex år, och jag är bara 23 år, så sex av de är ganska länge.

Den här personen har varit den jag har beskrivit när något frågat vad jag vill arbeta med. Det är hennes arbete som har satt ord på min drivkraft och mina mål. Hon är den mest framgångsrika på det hon gör i hela Sverige och hon är den absolut bästa man kan tänka sig att få lyssna på och lära sig av.

Det där mejlet som jag skickade hade mitt CV som en bifogad fil. Jag skickade det mest för att göra mig hörd och skapa en kontakt. Jag kunde aldrig drömma om att hon skulle anställa mig. Men så kom samtalet, om att jag verkade som en trevlig tjej, och hela min värld ställdes på ända. För helt plötsligt var min dröm så nära att jag kunde nudda den, kanske till och med fånga den, men också så ömtålig att minsta lilla felsteg skulle kunna krossa den för alltid.

Men allt gick väl, så väl att jag under ett par dagar gick runt och väntade att en meteorit skulle landa på mitt huvud. Det var så overkligt att det jag så länge drömt om var verklighet! Jag kunde inte förstå att jag försökt och lyckats. Att någon jag såg upp till kunde föredra mig tillbaka.

Allt har fått mig att känna att sant engagemang och verklig ambition lyser igenom. Att man inte behöver vara världens bästa eller duktigaste så länge man verkligen, verkligen vill och vågar visa det.

Så om du drömmer om något – FÖRSÖK! Det värsta som kan hända är att det inte går vägen och då står du kvar i samma ruta som du gjorde från början utan att ha förlorat något. Men om du lyckas kan du få allt du någonsin drömt om!

Fantastiska Mia Törnblom skänkte bort lite av sin dyrbara tid och föreläste för alla Tjejzonens volontärer, som tack för allt det fina arbete de lägger ner. Hon pratade om en sak som jag ska göra mitt bästa för att inte glömma. Och jag vill väldigt gärna att ni ska komma ihåg det också.

Har man dålig självkänsla är man dålig på att göra fel. Fel är något alla gör, säkert ett par gånger som dagen, men det är stor skillnad på hur vi hanterar ett fel. Vissa reagerar lätt, rycker på axlarna och säger: Hoppsan, jag fixar det på en gång. Andra bli väldig upprörda och börjar försvara sig: Bussen var sen, och jag hade inte tid och det är så förbannat mycket som händer just nu i mitt liv jag kan bara inte hålla koll på allt!!! Och somliga säger: Oj, förlåt – jag fixar det så fort som möjligt, samtidigt som de får en ofantligt stor klump i magen, så stor att de kanske måste kräkas upp den. Och medan de går bort och tar tag i felet tänker de: din jävla, jävla, förbannade idiot, du klarar INGET!!!

Skillnaden mellan den första reaktionen och de två sista är hur man ser på sakerna man gör. Den första gjorde en miss som kanske ställde till det lite, men den var samtidigt inte ens i närheten så stor som högen med allt bra hon uträttat under dagen. De två andra ser bara ett ofantligt misslyckande, som inte bara är något de gjort – utan något de är. Helt plötsligt ÄR de sina misstag, sina misslyckanden och alla fel. Inte konstigt att tvåan börjar försvara sig, personen framför henne står ju och beskriver vilket stort fel hon är. Och vem kan klandra trean för att hon får ångest när hon är ett sånt enormt misslyckande hela hon.

Men hur kul är det att gå runt och vara det man gör? Oavsett om man är sina fram- eller motgångar? Prestationer kommer och går, allt man gör är mer eller mindre bra eller dåligt. Helt plötsligt är man på topp och i nästa sekund orkar man inte ens borsta tänderna. Om man hela tiden ska mäta sitt värde i det man gör kommer livet att vara en berg-och-dal-bana i ångest och kortvarig, berusande lycka.

För att vara säker på att alltid tycka om sig själv måste man lära sig att göra det för den man är och inte för vad man gör. Beröm dig själv för att du är snäll, omtänksam, modig, driven, lojal, ärlig och allt annat fint du är. Se till att klappa dig själv på axeln när du gör något bra istället för att spotta på dig själv när något går lite fel. Helt ärligt, du gör säkert 25 rätt på ett endaste litet fel men det är felet du använder för att definiera vem du är.

Försök, det kommer att göra skillnad i hur du ser på dig själv och hur du mår! Börja med att säga en sak (eller fler) som är bra med dig. Kom ihåg att jag sa BRA inte bäst, så du behöver inte känna press.

Och jag själv är inget underbarn med fantastiskt självkänsla, jag kämpar lika hårt som de flesta och mina turer i berg-och-dal-banan är minst lika kittlande och läskiga som era. Men jag vill inte att det ska vara så, jag vill åka på ett tåg rakt fram genom livet med ett leende på läpparna för att jag är just jag, inte slå ner på mig själv för varje litet snedsteg jag gör. Kan vi inte försöka nå dit tillsammans?

Jag fullkomligt älskar och dyrkar The Streets musik och enligt mig är Mike Skinner ett lyriskt geni. Ibland kan hans vardagsbetraktelser bara vara allmänt sköna att lyssna på men allt som oftast ger de mig inspiration eller kanske bara en tankeställare.

Behöver du en boost för att följa dina drömmar, eller känner du kanske att det är dags att ”ta tag i ditt liv” som vi alla kan känna någon gång? Känner du att du behöver en förändring men inte riktigt vågar satsa på den? Har ditt liv blivit slentrian och du försöker uppbåda styrka för att göra något åt det? Låt Mike Skinners röst leda dig.

It put it into focus, things became clear

I had to plan something I handed in my notice

Even though to most it looked random

My heart had left, I was just going in tandem

”I always wonder why birds stay in the same place when they can fly anywhere on the earth. Then I ask myself the same question.” 

Harun Yahya

But imagining being someone else, or the world being something else, is the only way in. It is the machine that kills fascists.

John Green Paper Towns

[Men att fantisera att man är någon annan, eller att världen är annorlunda, är det enda sättet in. Det är maskinen som dödar fascister]

Ord att leva efter. Om någon frågar mig vad som är poängen med konst, eller humanvetenskaper, i framtiden ska jag citera John Green…

…som förresten har en helt fantastisk youtube kanal med sin bror här:

Jag vet att mer än hälften av alla som läser det här INTE kommer att skratta lika högt och länge som jag gjorde, eller se om den 11 gånger och skratta lika mycket varje gång. Men någon kanske gör det, någon som är lika nördig som jag är. Om du reagerar som jag gjorde, då är den är videon till dig!

Underbara tjejer! Behöver ni en liten pepp såhär i vintermörkret? Den här låten funkar som rena snöbollseffekten för ett gott humör, själv strålar jag alltid som en sol och mimar med till India Aries hesa: ”every freckle in my face is where is it’s supposed to be”.  Älskade läsare, glöm aldrig att ni är så mycket mer än ert yttre. Ni är fantastiska, begåvande människor och ni är helt perfekta som ni är.

Vill du se något gullig, sött och helt underbart? Något som alltid gör mig så glad och får mig alltid att le, det är att kolla på söta djur på youtube. Och bebisar. Små gulliga bebisar som skrattar. Men nu vill jag tipsa om värdens ABSOLUT sötaste hund som till och med har en egen facebook fanpage - coolt va!

Lagom till december starten har Linda skrivit ett inlägg om det viktigaste månaden har att erbjuda och vart man kan hitta ljusglimtar i vintermörkret. 

I min ålder ska man väl inte tänka på julafton förens första ljuset i adventsljusstaken har tänts, men jag hamnar faktiskt lite i chocktillstånd när jag inser att det bara är knappt en månad kvar. December är ju faktiskt en väldigt händelserik månad, man har många beslut att ta ställning till inför starten på den. Ska man investera i årets julkalender trots att man VET att man kommer att sova bort morgonvisningen och knega bort kvällsvisningen? Hur ser julklappsbudgeten ut detta år: blir det egengjort pyssel med stort sentimentalt värde eller nån dyrköpt high quality pryl som osar kapita?l Och när är det egentligen OK att dricka första julmusten? (Rätt svar är första december, men undertecknad fuskade och drack en flaska Nygårda på IKEA här om veckan. Oops!)

Jag hoppas att ni, oavsett om tankar på julen bringar er lycka eller ångest, kan hitta små ljusglimtar i de övriga decemberdagarna. Kanske är det bara det faktum att jullovet väntar runt hörnet och du kan begrava dig fullständigt i massor av spännande böcker ett tag framöver, eller kanske är det den där ivriga väntan på första snöfallet. Kanske är det den där varma filten och en kopp te som du kommer hem till efter en fruktansvärt lång och ruskig dag, eller kanske det kan vara att äta massor av vintersöta clementiner framför en bra film?

Denna december ser jag fram emot att julbaka och pyssla med Tjejkrafts redaktion, försöka starta upp en ny tradition med adventsfrukost varje söndag samt ha åtminstone ett ordentligt snöbollskrig (om snön nu ämnar falla någon gång).

Vad ser du fram emot?

Sanna är volontär på Tjejzonen och hon skickade ett tips på en låt med en liten hälsning till er:
Jag tror att många av oss skulle må bättre om vi tillät oss att skrika litet mer, för att berätta för folk omkring oss hur vi mår och vad vi tycker. Eller bara för att släppa ut de stora känslorna när vi glada, arga, ledsna, förälskade… Vill man inte skrika i bokstavlig mening kan man ju alltid sjunga eller varför inte dansa? Den här låten med coola sister Rosetta Tharpe påminner mig alltid om det:  

Shout Sister Shout 

”The best way to killing a rose is to force it open when it is still only the promise of a bud.”

- Jose Saramago

[Bästa sättet att döda en ros, är att tvinga den att öppna sig då den endast är ett löfte om en knopp.]

Att vara snäll mot sig själv är så oerhört svårt. Själv är jag ofta för hård, försöker tvinga mig in i situationer och sinnesstämningar jag inte är redo för, för jag bara ska vara det. Det är omöjligt att vänta. Men om man gör så är det så lätt att det lilla man byggt upp smulas samman, och man står kvar med mindre än det man började med. Att vara snäll mot sig själv, och vänta på att man är redo, på att man verkligen är redo, är så viktig. Å andra sidan är det lika viktigt att när man väl är redo våga kasta sig handlöst, annars står man bara där och vissnar istället.

Här får du en påminnelse om att gå ut och vara glad. En påminnelse om att börja drömma. 

Idag är det läge att dra ett streck och gå vidare. Livet väntar där ute. Gå ut och var glad, vad ska du annars ha allt det här till? 

Du är vad du gör. Du är dina val, dina handlingar. Lämna ditt rum och gå ut och var glad. 

Lär dig italienska. Boka en resa. Sponsra en späckhuggare. Gör världen bättre. Var inte lat. Gör något annat. 

Hitta en livskamrat igen. Töm alla hyllor. Odla vänskap, tänk dig lycklig, det går. 

Lev ditt liv som du vill. Som du kan och vill. Du kan sitta där i Paris i maj med ost och bröd och vin. Du kan om du vill. 

Du vill ju leva innan du dör. Du måste slåss och streta emot om du vill ha din frihet kvar. Låt ingen tämja dig. Låt ingen tvinga dig. Låt ingen chackra med det enda du har. 

Törs slåss för din sak också när mörkret faller. Följ linjen i din hand. Börja drömma. 

Har du bestämt dig än? Ska du gå den säkra vägen eller din egen väg? 

Du är en människa full av liv. Dom vill fånga in dig och tämja dig, men du ska vara vild och fri. Utan tårar får du inte den friheten. Nån slår igen dörren i ansiktet på dig, men du klämmer in din fot. 

Gå ut och tänd lite hopp. Få det att sjuda och sjunga en stund i någons kropp. Få någon att glömma det som glömmas skall. 

Tro på det möjliga, tro på din dröm. Den är möjlig. Allt är möjligt. Det gäller att vara där vattnet är strömt. Du slåss mot livet och livet mot dig. 

Vad du drömmer om vet du bara själv. Gå ut och var glad. Gå ut och var vacker och stolt. Du kan om du vill. Var glad att du lever, var glad att du finns.

Kommer från Veckans Peptalk från Olof Röhlander (som lånat en och annan rad från Ulf Lundell).

Bild.

Musiktips! Bästa låten för regniga dagar när man känner att inget riktigt går åt samma håll som en själv. Slit med kärlek!

Den här har vi fått från vår läsare Linn. Visst är den härlig! Den här är till DIG och jag hoppas att du vågar skicka den till något du älskar.

Vår läsare Linn har ett meddelande till alla ni tjejer som läser vår blogg: NI ÄR GRYMMA! Kolla här:

Goda råd är dyra, brukar man säga. Men inte här på tjejkraft! Alla volontärer sitter inne på så mycket visdom som de bara längtar efter att få dela med sig av, men samtidigt måste man ha förståelse för att alla inte alltid vill ha råd. Därför är det här inlägget till dig som faktisk är öppen för nya tankar, för Linda som är författaren bakom, hon vet precis hur det är att få en massa tankar och tyckande när man inte är det minsta intresserad av att lyssna.

Jag har fått många råd under min livstid och de flesta har jag nog i ärlighetens namn ignorerat. Sedan jag var liten har vuxna alltid försökt förklara för mig vad jag måste tänka på för att klara mig i världen, vilka misstag jag inte ska göra, vilka egenskaper jag ska försöka utveckla för att livet ska bli en dans på rosor och en massa annat som jag tidigare har kategoriserat under titeln ”whatever”.

Om någon har gett mig råd om praktiska bestyr (såsom studier, hur man använder en tvättmaskin och hjälp med att skriva ett CV) så har jag lyssnat eftersom sådana saker ju är objektiva till sin natur. Men livet, alltså mitt liv, det var det bara jag som visste något om. Liksom många andra ungdomar led jag av en mild form av storhetsvansinne och det fanns helt enkelt ingen annan som förstod hur det var att vara jag och hur mitt liv skulle se ut om flera år. Jag visste helt enkelt allt om Livet med stort L. I korthet visste jag det här: Livet var mestadels pissjobbigt. Bara ångest, först över den rasande fart som mina svettkörtlar utvecklades i, sedan över att välja gymnasium, sedan över att få bra betyg och sedan över att komma på vad tusan jag ville göra med livet.

Med åldern har jag väl insett att ”min situation” inte är så unik som alltid trott. Det känns som att den väg jag gått, genom en sorglös men avgörande barndom, en ångestfylld pubertet, en oääändligt lång ungdom som sedan utvecklade sig in i en lite förvirrad men ändå ganska stabil vuxendom, den har de allra flera redan upplevt.

Därför har jag nu börjat lyssna på råden som jag får. Jag vet att jag inte måste ändra på mig för någon annan, men att det ibland kan vara lönt att försöka arbeta med mig själv för att utvecklas som människa, för att klara sig på bästa sätt genom världen. Det är så många andra före mig som redan har levt en stor del av livet och vet hur tiden och omvärlden funkar, varför skulle jag inte lyssna på dem?

Så för er som är redo att lyssna vill jag dela med er av några av de uppmaningar jag fått, ni kanske också hittar någonting av värde i dem:

Var aldrig rädd!

Se alltid till dig själv i första hand. Sedan familjen. Sedan vännerna. Sedan alla andra!

Led andra, låt inte andra leda dig!

Gör ditt bästa, mer kan du inte göra!

Det du inte kan ska du försöka lära dig. Om du misslyckas så har du i alla fall försökt!

Ha alltid någonting att falla tillbaka på!

Tänk inte på det förflutna, tänk inte på framtiden, tänk bara på nuet!

Sörj i 24 timmar, sen går du vidare med livet!

Låt aldrig någon behandla dig illa!

Allt löser sig alltid till det bästa!