Om att acceptera ett nej

Denna texten har vi fått in anonymt från en skribent och handlar om tankarna man bär på när det kommer till gråzonssex – Är det fel att inte bära på skuldkänslor? Är nej inte ett nej för att det förvandlas till ett ja? Denna texten bär på många svar på frågor som många av oss tjejer någon gång frågat oss själva.

Så en väldigt löst bekant till mig som lagt in några stötar bad mig komma över nån blöt kväll. Vi hade setts ute på stan av en slump men han åkte hem rätt tidigt och jag var väl rätt trött på sällskapet jag var med så jag drog hem till honom för att titta på film. Från första mötet med den här killen hade jag varit tydlig med att jag bara ville vara vänner, så när han bjöd över mig var jag noga med att poängtera att det inte innebar att vi skulle ha sex. Och han sa OK. Och jag sa det en gång till till honom: Jag vill inte ha sex med dig, vi ska bara titta på film. Och han sa att självklart skulle han inte försöka få mig i säng. Så jag åkte hem till honom.

Det tog ungefär fem minuter av TV-tittande innan han påpekade att jag satt för långt borta och bad mig krypa upp hos honom så han inte kände sig så ensam. Så jag sa till honom att jag visst kunde lägga mig med huvudet i hans knä eller så om han inte försökte lägga in en stöt och hångla upp mig. Han sa att han bara ville ha lite närhet.

Det tog ungefär ytterligare nån minut innan han började avancera och klappa mig över håret och sånt där gullegull. Och jag bara: Det är trevligt, men det kommer inte leda till någonting.

Sen tog det väl ytterligare fyra minuter innan han böjde sig ner och kysste mig. Han hade väldigt mjuka läppar. Så jag blev ganska taggad. Och vi hade sex.

Dagen efter skjutsade han hem mig och sen bröt jag kontakten med honom och har inte pratat med honom sedan dess. Det spelar ingen roll att jag blev sugen senare för med tanke på hur många gånger jag bad honom att inte försöka sig på något så var det obehagligt att han ändå gjorde det. Han hade bestämt sig redan när han bjöd över mig. Och jag vill inte ha en sån person i mitt liv. Jag har ingen skyldighet att vara vän med honom bara för att jag, trots allt, blev sugen. Och jag vet att det var den här killen som gjorde fel som gick emot mitt uttalade nej, oavsett om jag låg med honom eller inte.

Det är väldigt viktigt att ni vet att det inte spelar någon roll om ni “går med på” att ha sex med någon (för att ni vill eller för att ni känner er tvingade) – det är den som inte accepterar det första nej:et som gör fel, inte ni. Ni ska inte behöva må dåligt och undra om ni gjorde fel. Våga stå på er och säga nej, och om ni sen ändå vill ha sex så ha sex, men fatta att det inte är en bra person som trots upprepade nej försöker. Ni förtjänar bättre.

STOLT

Mellan den 31:a juli och den 3:e augusti firades Stockholm Pride i Huvudstaden, vår volontär Sara skrev en text inför starten – vad tycker ni? Var ni där?

Den 31 juli firas en av Sveriges viktigast högtsstunder med Stockholm Pride – en festival i regnbågens alla färger. Everyone is a color, and all colors are beautiful. Jag kommer att fira i Umeås skärgård, konventionellt lycklig med en högt älskad pojkvän. Ja, jag är förmodligen hetero, men jag vill också vara stolt på dagen då alla får vara sig själv. Jag vill vara stolt över alla modiga människor som utmanar samhällets oskrivna regelverk. Vill vara stolt över mig själv. För någonstans därinne finns det en flicka som är mer än kvinna, mer än student, dotter, gymnast, svensk och plugghäst. Mer än flickvän. Mer än ord kan beskriva. Den 31 juli sla jag låta regnbågens alla färger fladdra inuti mig och jag ska fira att ingen, inte ens jag, någonsin kan bestämma vilken färg jag är. Det enda som är säkert är att det inte spelar någon som helst roll – för “all colors are beautiful!”

Det här med kondomer:

Evie har skrivit en text om vad hon lärde sig i åttan, om hur teorin inte alltid stämmer överens med praktiken och hur medvetandekampanjer formar oss :)

Ett av mina starkaste minnen av sexualundervisningen i åttan var att vår lärare trädde en kondom på ett provrör och sa att den bästa tekniken var att köra in händerna inuti kondomen och dra ner den för då riskerar kondomen inte att fasta på skaftet, men att man inte kunde göra det om man hade långa naglar för då kan kondomen gå sönder. Vilket är en teknik jag aldrig kört, men alltid tänker på, ni vet, i stunden. Så jag alltid måste undertrycka ett skratt.

Helt fel tillfälle att skratta föresten, pro tip!

Det har däremot gått upp ett litet ljus för mig, popkulturssaturation har övertygat mig om att åtminstone en stor andel tjejer tycker det är pinsamt/jobbigt att fråga efter kondom. Jag har lite svårt att relatera till det här, det har alltid framstått som självklart för mig. Kanske det beror på den stora medvetande kampanj för HIV/Aids som pågick när jag var tonåring (en annan stor medvetandekampanj som pågick då rörde vad man inte får slänga i toaletten, vilket också påverkat mig starkt), plus att min älskade farbror dog i Aids när jag var barn. Det är inte så att jag går runt och är medvetet skräckslagen över att få Aids, inte alls. Inte ens kanske omedvetet skräckslagen, men på nått sätt tror jag att alla säkert-sex kampanjer fungerade på mig så till den milda grad att det aldrig ens slagit mig att tycka det är jobbigt att kräva kondom.

Vad tycker ni? Tycker ni att det är jobbigt?

tjejkraft8334243232434

 Bild

Vad tycker du?

Den amerikanska bloggerskan Jenna Marbles släppte för ett tag sedan en video där hon tog upp ämnet slampor. Vad tycker ni om det ordet? På vilket sätt speglar ordet hur vi tänker kring kvinnor och tjejer i allmänhet? Evie har skrivit ett inlägg om vilka hennes favoritsvar på videon är:

Det har postats en del svar till Jenna Marbles fina lilla video som hatar på tjejer som gillar att ha sex. The Coquette har min personliga favorit:

“Jenna is like most girls in this regard. She faults other women who rationalize their sexual behavior, but fails to recognize that her silly argument for the evolutionary superiority of monogamy is just a rationalization of her own sexual choices. She is blind to her internalized misogyny and totally unaware that she has been culturally programmed to judge a woman, as she puts it, ‘by the contents of her mouth, butthole, and vagina.’”

Laci Green hade även hon ett fint svar:

Läsardikt!

Vi har fått in en dikt av en av våra läsare! Om ni vill skicka in en dikt till redaktionen så skicka till [email protected] så kommer den upp på bloggen :)

Jag var tvungen, men det fanns en mening, jag var tvungen att släppa dig.
Jag var tvungen att släppa dig, det fanns ingen annan väg att gå.
Men du ska veta att jag aldrig slutar tänka på dig, men går inte längre,
min inre röst sa åt mig att släppa dig, det var dags nu.
Jag går ofta och undrar om det var ett rätt beslut, men jag orkade inte längre, efter
alla dessa år! Men jag tackar dig, mitt liv blev aldrig detsamma efter jag släppte dig,
visst grät jag, hela tiden vart jag än mig vänder blir jag påmind om dig. Men innerst inne vet jag att
jag fattade rätt beslut, för det gick inte längre, jag var tvungen att släppa dig fri och tanken om relation med dig!

Bild

Dikt

Jag seglade längst din höfts kust. Fick vind i seglen och kom snabbt fram till din nacke. Där lade jag till och flöt omkring och snurrade ditt hår runt mitt finger. Mjukt och med en ljuvlig doft av havsbris. Längst din arms strand gick jag långsamt fram. Jag smekte din hud sakta och kände din värme. Som solen på stranden en fin sommardag. Leende tog jag tag i ditt lår och kittlade dig på magen. Mot naveln drogs jag som mot en vattenvirvel. Sögs liksom in i den och var tvungen att nafsa mig fast för att inte kapsejsa. Klarade mig på håret. Klättrade upp i masten och såg dig i ögonen. Vi skrattade. Kände mig trygg att föras med vinden. Lugnet återvände och jag lade mig ned på ditt bröst och lyssnade på dina andetag. Som vågorna gungade de mig till söms.

Bild

Filmtips

I början av året skrev Matilda om filmen Trust och sedan dess har jag velat se den. Nu kom jag äntligen till skott.

Trust är en film om 14-åriga Annie som finner kärleken via chatten. Hon är upp över öronen förälskad i Charlie, som killen heter. Men när hon träffar honom är betydligt mycket äldre än vad han har utgett sig för att vara.

Det här är en riktigt obehaglig film eftersom blotta tanken på minderåriga som utnyttjas sexuellt är fruktansvärt störande. I det här fallet har Annie blivit manipulerad att tro att Charlie älskar henne och att hon är speciell för honom. Han har övertygat henne om att åldern bara är en siffra. Men filmen är inte bara en skildring av detta utnyttjande, på ett skickligt sätt har de andra familjemedlemmarnas upplevelser vävts in i berättelsen. Stort fokus ligger på fadern som blir besatt av att hitta förövaren och dynamiken mellan hans dotter och honom.

Det är också intressant att filmen utforskar definitionen för våldtäkt (var går gränsen?)* och konsekvenserna på Annies sociala liv. Även om jag upplevde framförandet som en aning platt och rörigt är djupet i filmen fantastiskt och tillåter många viktiga frågor att framträda (tankeställare på tankeställare). Det är helt enkelt en sevärd film.

* I filmen menar Annie att hon inte blev våldtagen, och vi får även se att hon inte gör något fysiskt motstånd (men verbalt!) när Charlie ger sig på henne. På så sätt väcks ändå frågan om hur man uppfattar en våldtäkt. Men såhär är det: Om en vuxen person har sex med någon under 15 år klassas detta alltid som våldtäkt.

Love is a letter sent thousands of times

Kärlek är det finaste jag vet. För mig är kärlek pussar i pannan. Att återlämna en upphittad plånbok. Ett leende från en främling. Kramar. Vetskapen att man duger precis som man är, bara för att man finns till. Att skratta tills man gråter. Att gråta tills man skrattar. Mjukglass med lakritsströssel. Kärlek gör oss unika och kärlek gör oss precis som alla andra. Kärlek är villkorslös men aldrig ansvarlös. Kärlek är balsam för själen. Kärlek är bäst upplevd delad. Och ju mer du ger av den desto mer får du tillbaka. Kärlek är choklad upphöjd i tusen. Kärlek är lyckorus. Kärlek är lugnet i kropp och sinne. Och självklart är kärlek hångel. Tusen gånger hångel

Dagens dikt!

Något av det som gör oss här på tjejkraft allra gladast när det trillar in i inkorgen är läsardikter! Här har vi fått in en av Yoxx, vad har du för dikt inom dig? Maila oss!

Jag drömde om dig i natt

jag drömde om dig inatt
drömde att du mötte mig i en mörk gränd
kysste mina icke existerande nyckelben
jag drömde att du såg dem
någonstans innanför all huden sa du att de fanns
och kysste dem åter igen
du är den första som kysst mina nyckelben
den första som kysst min kropp alls
det kändes konstigt när dina läppar rörde vid platser jag inte sett förut
eller märkt för den delen
det märkligaste med hela min dröm
var din kropp som var frånvarande
jag kunde inte röra vid dig
trots att jag ville ta på varje del av dig
visa hur mycket du betyder för mig
du vet inte om det ännu
men en dag kommer du bli min
jag kommer kyssa dig
och du kan bara ta emot det och le
hur länge du är min spelar ingen roll
huvudsaken är att det kommer ske
i framtiden kommer du vara min
iallafall för en natt.
precis som du är i mina drömmar
en ny dröm varje natt
en ny dröm om dig.

Bild

Soundtracket till mitt liv – #1

I soundtracket till mitt liv berättar redaktionen och läsare om låtarna de gråtit, skrattat och levt till. I denna serien får vi följa unga tjejers väg genom livet och populärkulturen, hur man får sitt hjärta att slå i takt till allt från Joy Division till Britney Spears i vetskapen om att viktigaste visdomsorden ibland kommer från oväntade håll.

Every time I scratch my nails down someone else’s back I hope you feel it

2007. Året då mitt hjärta gick i tusen bitar. Jag var arg, besviken, bedragen, sårad, vilsen, förvirrad, förbannad, chockad, sorgsen, lättad och framför allt så himla ledsen. Allt i en salig blandning. Under den här tiden lyssnade jag på tusentalts låtar, dag som natt, som ett sätt att läka själen och sinnet. Främst var det två låtar som kom att representera de yttersta polerna av mitt ständiga känslosvall: från en förbannad dinjävlaidiothurkundedugörasåmotmig …

… till en melankolisk saknad och ångerfullhet.

Har du någon berättelse du vill dela i serien? Maila din text och youtubelänk till [email protected]

Preventivmedel

Amanda tvingade vår fina gästbloggare Emilie att författa en text om sina första upplevelser med preventivmedel, och resultatet blev ett inlägg om hur viktigt det är att vara förberedd, men också att kunna prata om sina upplevelser och tankar. Vad tycker ni?

Jag blev ombedd att skriva en text om preventivmedel av Amanda här på tjejkraft och sa att jag självklart kunde ställa upp. Jag tycker preventivmedel är ett viktigt ämne men som tyvärr nästan alltid ger en obekväm känsla av inkräktad integritet. Problemet med att prata om preventivmedel, för mig, är att man oundvikligen kommer in på den andres eller ens eget sexliv. Att pratar om preventivmedel är samma sak som att erkänna att man själv har sex, eller tvingas erkänna för sig själv något man egentligen redan vet, att den andre personen också har det.

När jag skulle skaffa mina p-piller var det min mormor som följde med mig till ungdomsmottagningen. Jag minns inte hur eller varför det blev hon, men min mamma var inget alternativ och min pojkvän bodde för långt bort och att gå själv hade inte känts bra. Att gå dit var oerhört pinsamt, trotts alla besök av ungdomsmottagningen via skolan där de ständigt pratat om att det är okej att ha sex och att det är ansvarsfullt att använda preventivmedel, ändå kändes det som att det aldrig riktigt rörde en och oftast fnissa man bort det. Till slut satt jag i alla fall där, med min mormor sidan om mig. Mormor hade varit väldigt hjälpsam, hon hade inte försökt med de vanliga ”SAMTALET” och hon sa faktiskt inte så mycket utan det kändes självklart för henne att hon skulle vara där. När vi sitter där i det tysta väntrummet säger hon plötsligt: ”Har du tvättat dig där nere? Ibland vill dom titta.” Det hade känts obekvämt redan innan men nu gick gränsen, jag ville bara springa där ifrån. Jag hade läst om att de ibland gjorde en gyn-undersökning men jag hade liksom aldrig tänkt på det, och att min mormor påpeka att jag hade något ”där nere” kändes extremt jobbigt. De gjorde aldrig någon gyn-undersökning och nu i efterhand småskrattar jag lite när jag tänker på det, det är väl klart att min mormor vet att jag har något ”där nere”, ALLA har något! Men i detta ögonblick förvandlades min ”framstjärt”, där dess syfte nu längre inte endast var för att kunna kissa utan nu även för sex. Detta steg togs framför min mormor, som jag själv inte ens kan tänka i dessa sammanhang, där jag behövde erkänna för henne att jag kommer att ha sex.

Oavsett vem man har samtalet med, om det är mamma, ”sex- och samlevnadslärare” eller kompisar tvingas man att avslöja något om sig själv. Då jag har pojkvän sen flera år tillbaka känner jag att jag inte kan prata om sex ”objektivt” utan att alla drar referensen till mig och min sambo. Där med ger jag personer en inblick i vårt förhållande de aldrig har bett om, som de kanske helst hade varit utan. Jag tror de flesta av oss någon gång antingen kommit på våra föräldrar eller hört de prata om sig själva som ”sexuella varelser, med drifter”. Och jag minns i alla fall chocken som kom med de orden, även fast jag egentligen alltid har vetat om det. Jag önskar att det i stället fanns ett sätt att prata om det ”objektiva-sexet”, det som inte handlar om vad jag gör med min pojkvän, eller ännu mindre vad släkt och vänner gör med sina. Måste det verkligen alltid handla om ens eget sexliv när man pratar om sex och preventivmedel eller kan man finna något sätt att prata om det mer distanserat. Preventivmedel är visserligen något av det mest privata man kan prata om i och med dess koppling till just sex. Men om det fanns ett sätt att prata om det ”objektiva-sexet” tror i alla fall jag att det hade varit lättare för många att be om preventivmedel och även lättare att prata om sexrelaterade ämnen utan att behöva skämmas.

Bild

Förlåtelse

Är det rätt att förlåta sin förövare? Det är ett ämne vi tidigare skrivit om här på Tjejkraft. Men hur är det egentligen med ånger, med förlåtelse och skuld? Evie har varit modig nog att dela med sig av sina egna erfarenheter: 

Det tog mig så lång tid att förstå förlåtelse. Det tog mig flera år av smärta, av avsky, av hat.

Första gången min pojkvän våldtog mig var en solig morgon på sensommaren. Och sen gick han till universitetet. Jag låg i sängen hela dagen och stirrade upp i taget, och tänkte på det han sa till mig.

Men jag måste, förstår du inte? Jag måste röra dig, jag älskar dig så mycket. Jag kan inte sluta. Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig… Förstår du inte att jag älskar dig, förstår du inte att jag måste?

När han kom hem hade han köpt tre kinderägg. Som blommsubstitut. De hade alla samma leksak i sig, en prärievarg på en motorcyckel. Och han sa att han inte trott att jag skulle vara där när han kom tillbaka. Men han bad aldrig om ursäkt. Han sa att han älskade mig igen.

Det finns nån sorts tanke om att om någon älskar dig så gör de inte så mot dig. Men det är inte sant, det är fullständigt att säga till någon i ett förhållande med en misshandlare att han eller hon inte älskar dig. För det är ju helt enkelt inte sant. Han älskade mig. Det är ju inte där problemet ligger, problemet är att förstå att bara för att han älskade mig var det inte rätt av honom att göra så. Bara för att han älskade mig var det inte mer ok. Och just för att han älskade mig gjorde det så ont, för att han älskade mig.

Så jag stannade kvar, för jag trodde han hade rätten till min kropp. Mer än vad jag hade. För att han älskade mig, och för att jag älskade honom. Så jag stannade. Och varje gång han våldtog mig sa han samma sak.

Men jag måste, förstår du inte? Jag måste röra dig, jag älskar dig så mycket. Jag kan inte sluta. Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig… Förstår du inte att jag älskar dig, förstår du inte att jag måste?

Sista gången grät han efteråt. Nästa morgon gjorde han slut med mig för att “jag inte gav honom tillräckligt mycket med känslomässig respons” som han behövde. För att må bra.

Det tog lång tid innan jag ens förstod att detta var fel. Att detta var ett övergrepp. Att oavsett vad han tyckte att han hade rätt till, så när jag sa nej borde han slutat. Och varje gång efteråt… Och att han visste. Han visste exakt vad han gjorde, även om han inte ville erkänna det för sig själv. Och att jag var värd mer än så. Mer än det.

Det tog mig ännu längre att förlåta. Lång tid innan jag insåg att förlåtelse var för mig, och inte för honom. Att förlåtelse inte validerade hans beteende, inte gjorde det ok. Att förlåtelse betyder att jag inte behöver lägga min energi på honom längre, att jag äntligen kan vara fri.

Bild

Har storleken betydelse?

Det är ganska fascinerande hur många samtal jag tvingats in i om huruvida “storleken har betydelse”. Jag tror jag är någon sorts magnet för denna frågeställning, liksom jag är en magnet för turister med diverse frågor om vägbeskrivningar och lokaltrafik.

En kväll detta hände var i en bar där en extremt irriterande kille högljutt förklarade att det hade det har den inte. Ingen betydelse. Och eftersom jag var allmänt irriterad spände jag ögonen i honom och sa “Det är klart att det har betydelse.” Det påföljande samtalet gick ungefär så här:

“Nej det har det inte.”

“Självklart har det betydelse.”

“Men… hur kan du känna skillnaden?!”

Alltså. Va? Problemet med det här är att den här killen inte ser tjejer som faktiska personer med sexuella drifter, utan som objekt för mäns sexualitet. Tjejer som har sex har det endast för att tillfredsställa en kille, inte för att tillfredsställa sig själv, i alla fall inte genom den sexuella handlingen, utan i så fall för att hon tillfredsställer killen hon har sex med. Vilket är ungefär samma logik som leder till slutsatsen att homosexuella tjejer inte är lesbiska egentligen, utan bara inte har träffat en riktig man än. Det är omöjligt att föreställa sig att tjejer är sexuella varelser, att de har en sexualitet som är helt separat från killar sexualitet.

Tjejer som tycker om sex är slampor. Men vi kan återta termen slampa, ungefär som lesbiska återtagit flata, för att (som queerteoretikern Judith Butler säger) förändra betydelsen av övergreppens begrepp, i strid mot dess kränkande syften. Vi kan ge oss själva tillåtelse att vara sexuella varelser på våra egna villkor.

Ingen riktig våldtäkt

Ikväll kl 21 visas dokumentären Ingen riktig våldtäkt på SVT 1, information om programmet kan ni hitta HÄR

Sexuella övergrepp mot barn och unga är aldrig acceptabelt. För hur är det med skuldkänslorna, hur är det med smärtan och hur är det att inte bli trodd eller inte våga berätta? På SVT kan ni chatta med experter och producenter efter programmet, men frågor kan ni ställa HÄR redan nu

När sex slutar vara sex

Azade har skrivit en text om när sex går över gränsen för att vara inte OK, om ni känner igen er och vill prata om egna erfarenheter eller ara tankar i allmänhet kan ni vända er till Tjejzonens underbara chatt!

Skadad förmåga till sund gränssättning som tar sig i uttryck i en närmast bottenlös värnlöshet, vilsenhet och kärlekstörst. Behovet av kärlek, trygghet och bekräftelse i kombination av att inte tro sig förtjäna varken kärlek eller trygghet. Sökandet efter någon eller något att göra en hel, samtidigt som man skadar sig själv alltmer, på alla sätt som är möjliga.

En längtan efter fysisk närhet, samtidigt som man inte klarar av den. Den skrämmande tanken på nakenhet, speciellt sin egen. Ångesten som framkallas av all beröring och fysisk kontakt som är av sexuell karaktär. På samma gång en rädsla för att göra fel. Att ha sex på fel sätt. Att berusa sig för att dämpa ångesten. Att vara berusad, full, påverkad, halvt, eller helst helt, omedveten om ens egna handlingar, om den andras handlingar, för att kunna genomlida.

Tjatsex, fyllesex, självskadesex, bekräftelsesex, sex utan tillåtelse – sex av en massa anledningar som inte har något med lust att göra, sex som sällan är skönt, om någonsin, sex som för det mesta känns obehagligt. Sex som oftast är övertalad, ibland för att man inte orkar säga nej, andra gånger för att man inte vågar, men allra oftast för att man inte vet hur.

Sex som inte är sex. Sex som upphört att vara sex. Sex som snarare är ett övergrepp, om inte framkallat av någon annan, så utav en själv. Kan man då fortfarande kalla det sex?

Bild